Ärvdabalk (1958:637)

(ÄB)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1958-12-12
Ändring införd
SFS 1958:637 i lydelse enligt SFS 2017:312
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

Huvudförfattare: Jessica Sjöberg

Ärvdabalken handlar om arv och testamente. Om inget testamente finns ärver arvlåtarens släktingar i viss ordning som anges i 2 kap.ärvdabalken, eller, om inga sådan släktingar finns, Allmänna arvsfonden enligt 5 kap. 1 § ärvdabalken.

En person kan även genom testamente förordna om vad som ska ske med dennes tillgångar när personen avlider. De som gynnas genom ett testamente kallas inte arvingar utan istället testamentstagare.

1 kap. Om rätt att taga arv

[K1]1 §  Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må barn, som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med liv. Är fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall hänsyn tagas till tiden för makens död.

[K1]2 §  Är arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan bevis ej förebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så förfaras som om han icke överlevat denne.

Paragrafen beskriver en situation där man inte kan avgöra vem som avled först, arvlåtaren eller arvingen, något som exempelvis kan vara fallet vid en trafikolycka. Man utgår då från att arvingen är den först avlidne.

Bestämmelsen är viktig eftersom den påverkar hur arvet ska fördelas.

[K1]3 §  Utländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket. Är i annan stat svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga om rätten att taga arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än denne, äger Regeringen förordna att motsvarande inskränkning skall gälla för den statens medborgare här i riket. Lag (1987:231).

[K2]1 §  Närmaste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar (bröstarvingar).

[S2]Arvlåtarens barn taga lika lott. Är barn dött, skola dess avkomlingar träda i dess ställe, och skall var gren taga lika lott.

Första arvsklassen utgörs av arvlåtarens barn.

Av andra stycket framgår att barnen ärver lika mycket. Om ett av barnen inte längre är i livet ärver istället detta barns avkomlingar i sin avlidna förälders ställe (s.k. istadarätt). Istadarätten är obegränsad och gäller därför även barnbarns barn och så vidare.

[K2]2 §  Finns det inga bröstarvingar, tar arvlåtarens föräldrar hälften var av arvet.

[S2]Är någon av föräldrarna död, delar arvlåtarens syskon den förälderns lott. I ett avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar, och varje gren tar lika lott. Finns det inga syskon eller avkomlingar till dem, men lever någon av arvlåtarens föräldrar, tar den föräldern hela arvet.

[S3]Finns det halvsyskon efter arvlåtaren, tar de tillsammans med helsyskon eller deras avkomlingar del i lott, som skulle ha tillfallit deras förälder. Finns det inga helsyskon, och är båda föräldrarna döda, tar arvlåtarens halvsyskon hela arvet. I ett avlidet halvsyskons ställe träder dess avkomlingar. Lag (2005:435).

Andra arvsklassen, som endast aktualiseras om det inte finns någon arvinge i första arvsklassen, består av den avlidnes föräldrar. Den avlidnes syskon har istadarätt om någon av arvlåtarens föräldrar är bortgången. Om exempelvis arvlåtarens mor lever medan fadern är avliden går halva arvet till modern medan arvlåtarens syskon delar på faderns del. Även den avlidnes syskonbarn har istadarätt för sina respektive föräldrar.

Halvsyskon ärver genom istadarätten om den gemensamma föräldern är avliden och tar då lika stor lott som de andra syskonen.

Prop. 2004/05:137: Paragrafen har ändrats till följd av dels ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap och samboförhållanden mellan två kvinnor, dels den år 2003 genomförda möjligheten för partner att adoptera. För att anpassa paragrafen till att arvlåtarens föräldrar kan vara av samma kön har orden fader och moder bytts ut mot föräldrar. Även en förälder enligt ...

[K2]3 §  Lever inte arvlåtarens föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar, tar farföräldrar och morföräldrar arvet. Var och en ärver lika lott.

[S2]Är en farförälder eller morförälder död, delar den dödes barn dennes lott. Finns det inga barn efter den döde, tar den andre av farföräldrarna eller morföräldrarna den dödes lott. Om även han eller hon är död men har efterlämnat barn, tar barnen den dödes lott. Finns det ingen arvinge på den sidan, går hela arvet till arvingarna på den andra sidan.

[S3]Det som sägs i första och andra styckena om farföräldrar och morföräldrar gäller även föräldrar till en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Lag (2005:435).

Den tredje arvsklassen aktualiseras endast om det inte finns någon arvinge i första eller andra arvsklassen, och består av den avlidnes far- och morföräldrar. Fastrar, farbröder, mostrar och morbröder har istadarätt, däremot inte kusiner.

Bestämmelsen i 1 kap. 9 § föräldrabalken som hänvisas till rör fastställande av föräldrar vid insemination.

Prop. 2004/05:137: För att anpassa paragrafen till att arvlåtarens föräldrar kan vara av samma kön har orden fader och moder bytts ut mot föräldrar. I ett nytt tredje stycke har en bestämmelse införts som tydliggör att den arvsrätt som far- och morföräldrar har även tillkommer föräldrar till en kvinna som enligt

1 ...

[K2]4 §  Andra skyldemän än ovan sägs äga ej ärva.

Inga andra släktingar ärver.

3 kap. Om makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne makens arvingar i boet efter den sist avlidne maken

Kapitlet rör efterlevande makes arvsrätt och vad som händer när även denne avlider.

Värt att notera om bodelningen som sker vid en makes död, är att en efterlevande make enligt 12 kap. 2 § äktenskapsbalken kan begära att vardera sidan behåller sitt giftorättsgods som andel i bodelningen.

[K3]1 §  Var arvlåtaren gift, ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9 §.

[S2]Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett testamente av den avlidna maken är utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den rätt för den efterlevande maken som avses i detta stycke. Lag (2010:1205).

Vid den ena makens död får den andre maken allt. Ett undantag från detta är arvlåtarens eventuella särkullbarn som har rätt att få ut sin arvslott direkt.

Före testamente och eventuella särkullbarn finns en rätt för den efterlevande maken att, om möjligt, få ut ett värde motsvarande fyra prisbasbelopp (den s.k. basbeloppsregeln). I det här värdet inkluderas dock det den efterlevande maken erhållit genom bodelning och det som utgörs av den efterlevande makens enskilda egendom.

  • NJA 2011 s. 957:Omprövning av beslut om skuldsanering på grund av arv.
  • NJA 1992 s. 758:Arvsskattemål. I ett testamente förordnades att huvuddelen av testators kvarlåtenskap skulle tillfalla ett kusinbarn eller, om kusinbarnet avlidit, dess arvingar. Fråga om uttrycket "arvingar" innefattat kusinbarnets make. 11 kap 1 § ÄB.
  • NJA 1992 s. 753:Arvsskattemål. Reglerna i 3 kap ÄB om makes arvsrätt har ej ansetts äga tillämpning, om makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död.
  • NJA 1985 s. 489:Arvsskattemål. Sedan efterlevande make i barnlöst äktenskap avlidit, uppkommer vid arvsbeskattning i anledning därav fråga, huruvida den efterlevande skall anses ha vid den först avlidna makens död tillträtt hela kvarlåtenskapen på grund av giftorätt. Så har ej ansetts vara fallet och arvsskatten har bestämts efter fördelning av kvarlåtenskapen mellan bägge makarnas arvingar. Då talan - som i HovR:n förts i fråga om samtliga arvslotter - fullföljts i HD endast i fråga om de lotter som blivit föremål för beskattning i de två föregående instanserna, har beskattning av övriga lotter ansetts ej kunna ske i HD.
  • NJA 2000 s. 217:Makars gemensamma barn har vid den efterlevande makens död partiellt avstått från sitt arv. Vid fastställande av arvsskatten har den del av kvarlåtenskapen som omfattas av avståendet fördelats mellan arvslotterna från föräldrarna efter förhållandet mellan dessa lotter.

[K3]2 §  Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först avlidna maken eller dennes föräldrar, syskon eller syskons avkomling, skall, om inte annat sägs i tredje stycket eller i 3-5 §§, 6 § tredje stycket eller 7 § tredje stycket, hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som då har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken. Den efterlevande maken får inte genom testamente bestämma över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

[S2]Har en bröstarvinge redan vid den först avlidna makens död helt eller delvis fått ut sitt arv efter denne, skall bröstarvingens andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande mån.

[S3]Om det som den efterlevande maken erhöll i arv av kvarlåtenskapen efter den först avlidne utgjorde annan andel än hälften av summan av detta arv och den efterlevandes egendom efter bodelningen, skall arvingarna efter den först avlidne ta samma andel i boet efter den sist avlidne. Lag (2005:435).

När även den efterlevande maken dör ska hälften av boet gå till den först avlidnes släktingar ur första eller andra arvsklassen. Den här rätten går inte att testamentera bort av den efterlevande maken. Sekundosuccessionen innebär att den efterlevande maken inte har full äganderätt utan endast fri förfoganderätt till den del av egendomen som kommer från den avlidne maken vid bodelningen.

Prop. 2004/05:137: För att anpassa paragrafen till att arvlåtarens föräldrar kan vara av samma kön har orden fader och moder i första stycket bytts ut mot föräldrar.

  • NJA 2011 s. 957:Omprövning av beslut om skuldsanering på grund av arv.
  • NJA 2005 s. 400:Vid makes död har den efterlevande maken avstått från sin rätt vid arvskiftet till förmån för den avlidne makens barn. Fråga om barnen, som vid den efterlevande makens död saknat rätt till efterarv, är arvsberättigade i den mening som avses i 3 kap. 8 § ärvdabalken.
  • NJA 2005 s. 309:Fråga om ett som arvskifte benämnt avtal mellan en efterlevande make och makarnas enda barn, tillika efterarvinge enligt testamente, inneburit att barnet avstått från sin rätt till efterarv.
  • NJA 2000 s. 217:Makars gemensamma barn har vid den efterlevande makens död partiellt avstått från sitt arv. Vid fastställande av arvsskatten har den del av kvarlåtenskapen som omfattas av avståendet fördelats mellan arvslotterna från föräldrarna efter förhållandet mellan dessa lotter.
  • NJA 1995 s. 303:När efterlevande make har erhållit egendom med fri förfoganderätt har begränsning av makens testationsrätt ansetts gälla endast med avseende på en ideell andel av behållningen och inte i fråga om bestämd egendom.

[K3]3 §  Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande makens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till arvingarna efter den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.

[S2]Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt den som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter den först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan mottogs.

[S3]Var vid dödsfallet gåva, som tillkommit under omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det skulle lända arvingarna efter den först avlidne till förfång.

Paragrafen beskriver hur man ska agera när den efterlevande maken exempelvis skänkt bort en stor del av kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken, och hur den först avlidne makens arvingar ska kompenseras.

Andra stycket innehåller en regel om godtro rörande den som mottog gåvan. Man kan inte invända mot en sådan gåva senare än fem år efter att gåvan mottogs (observera att det alltså inte är fem år efter det att den efterlevande maken avled).

I tredje stycket behandlas gåvor som inte slutförts (exempelvis gåvoutfästelser). Dessa får bara slutföras så länge de inte är till nackdel för den först avlidne makens arvingar.

  • NJA 2013 s. 736:För att en efterarvinge ska ha rätt till ersättning enligt 3 kap. 3 § ärvdabalken måste egendomens värde normalt ha minskat med i vart fall en fjärdedel.

[K3]4 §  Överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den efterlevandes arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets förkovran härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död drivits av den efterlevande.

[S2]Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3 §, skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av efterlevande maken.

Paragrafen beskriver en situation där boet ökat i värde efter den först avlidne makens död genom exempelvis arbete eller arv. Denna förkovran (det ökade värdet) ska tilldelas den efterlevande makens arvingar.

Om den efterlevande maken väsentligt minskat kvarlåtenskapens värde (situationen som beskrivs i 3 §) genom exempelvis en gåva ska dock värdet av minskningen läggas till boets värde för att se om någon förkovran skett, man tillämpar alltså en kombination av 3 § och 4 §.

Exempel: A och B är gifta och har inga barn. När A dör görs en bodelning där kvoten är hälften var. Boet är värt 100, B får därför 50 med full äganderätt (som B kan testamentera bort) och 50 med fri förfoganderätt (som B kan göra vad som helst med under sin livstid men som efter B:s död ska gå till A:s arvingar i första eller andra arvsklassen). B ger under sin livstid en gåva värd 20 till sin brorsdotter C. När B dör är boet värt 90, vilket ser ut som en värdeminskning. Eftersom kvoten är hälften var skulle det resultera i att A:s arvingar får 45 och B:s arvingar får 45 (90/2=45). Vi måste dock lägga till värdet av gåvan till C för att få fram boets riktiga värde: 90+20=110. Förkovran har alltså skett, och överskottet (10) ska tillfalla B:s arvingar medan boets resterande värde ska delas mellan A:s och B:s arvingar, dvs. 100/2=50. A:s arvingar ska alltså få 50 medan B:s får 40 plus att C fått 20 vilket ger en slutsumma om 60 efter B, och 50+60=110.

Regeln är till för att B:s arvingar inte ska kunna gynnas på A:s arvingars bekostnad.

[K3]5 §  Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i värde överstiger vad å lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans lott.

[S2]I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om bodelning är stadgat.

Vardera makes arvingar har rätt att få kvarlåtenskap som tillhört sin respektive arvlåtare. En fastighet som är värd mer än en arvinges lott kan ändå tillfalla arvingen om denne kompenserar de andra arvingarna med pengar.

Regler om andelar och lotter finns i 11 kap.äktenskapsbalken.

[K3]6 §  Har efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning enligt detta kapitel av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom äga rum, innan bodelning må förrättas.

[S2]Skall i efterlevande makens livstid bodelning äga rum mellan honom och hans make i nytt äktenskap eller dennes arvingar, skall av efterlevande makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom före delningen uttagas egendom till värde, motsvarande vad enligt 1--4 §§ belöper å den först avlidnes arvingar.

[S3]Vad i 4 § stadgas för det fall, att egendom tillfallit efterlevande maken i arv, gåva eller testamente, skall äga motsvarande tillämpning, därest han, till följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt erhållit egendom utöver vad förut tillkom honom.

Paragrafen rör situationen där den efterlevande maken gift om sig och hur reglerna i 3 kap. ska tillämpas då.

[K3]7 §  Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och bodelning skall förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande makens behållna egendom delas enligt detta kapitel.

[S2]Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt 1-4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

[S3]Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har tillfallit den efterlevande maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver vad maken förut hade.

[S4]Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift. Lag (2005:435).

Paragrafen rör situationen där den efterlevande maken efterlämnar en sambo och hur reglerna i 3 kap. ska tillämpas då.

Prop. 2004/05:137: Genom ändringen i fjärde stycket har lagtexten anpassats till 2003 års sambolag. Frågan har berörts i avsnitt 3. Av lagen om registrerat partnerskap följer att vad som sägs om en person som är gift även gäller registrerad partner.

[K3]8 §  Finns det vid den efterlevande makens död arvsberättigade efter endast en av makarna, skall dessa arvingar ärva allt. Lag (1987:231).

  • NJA 2005 s. 400:Vid makes död har den efterlevande maken avstått från sin rätt vid arvskiftet till förmån för den avlidne makens barn. Fråga om barnen, som vid den efterlevande makens död saknat rätt till efterarv, är arvsberättigade i den mening som avses i 3 kap. 8 § ärvdabalken.
  • NJA 1993 s. 145:Enligt ett inbördes testamente skulle efterlevande make erhålla den andre makens kvarlåtenskap med full äganderätt. Den först avlidne makens arvingar ansågs inte ha någon rätt till den sist avlidne makens kvarlåtenskap enligt 3 kap 8 § AB. (Prejudikatfrågedispens.)
  • NJA 2016 s. 442:Bestämmelsen om rätt till efterarv i 3 kap. 8 § äktenskapsbalken omfattar också fall då efterarvsrätt för den som är arvsberättigad har föreskrivits även i testamente. Det gäller i den mån testamentet inte utesluter en tillämpning av bestämmelsen.

[K3]9 §  Om vid den först avlidna makens död någon som är bröstarvinge till denne men inte till den efterlevande maken avstår från sitt arv efter den först avlidna maken till förmån för den efterlevande maken, har bröstarvingen i stället rätt att ta del i dennes bo enligt bestämmelserna i 2 §. Lag (1987:231).

Särkullbarn kan välja att avstå sin rätt att direkt få ut sitt arv efter en avliden förälder till förmån för sin styvförälder.

Exempel: A och B är gifta. A har ett särkullbarn, C. B har också ett särkullbarn, D. A och B har inga gemensamma barn och inga testamenten. När A dör är boet värt 100. Bodelningen ger B 50 med full äganderätt och C 50. C väljer att inte ta ut sitt arv direkt, till förmån för B som då har A:s 50 med fri förfoganderätt. När B sedan dör är boet värt 120. Boet ska då delas mellan C och D enligt 2 § vilket resulterar i att C får 60 och D får 60 (så länge inte något av undantagen i 3 kap. blir aktuella, givetvis).

[K3]10 §  Detta kapitel gäller ej, om mål om äktenskapsskillnad pågick vid arvlåtarens död. Lag (1987:231).

Reglerna i kapitlet ska inte tillämpas om makarna låg i skilsmässa när den första maken avled.

  • NJA 1992 s. 753:Arvsskattemål. Reglerna i 3 kap ÄB om makes arvsrätt har ej ansetts äga tillämpning, om makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död.
1 § har upphävts genom lag (1971:872).
2 § har upphävts genom lag (1971:872).

5 kap. Om allmäna arvsfondens rätt till arv

[K5]1 §  Finnes ej arvinge jämlikt ovan givna bestämmelser, skall arvet tillfalla en fond, benämnd allmänna arvsfonden.

2 § har upphävts genom lag (1969:224).
3 § har upphävts genom lag (1969:224).
4 § har upphävts genom lag (1969:224).

6 kap. Om förskott å arv

Kapitlet rör gåvor från föräldrar till deras barn under förälderns livstid och i viss mån även gåvor till andra än arvlåtarens barn.

[K6]1 §  Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Är mottagaren en annan arvinge, skall avräkning ske endast om detta har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas ha varit avsett då egendomen gavs.

[S2]Har en make av sitt giftorättsgods gett förskott på arv till en bröstarvinge som är makarnas gemensamma, skall avräkning för detta göras på arvet efter den först avlidna maken. Om detta arv inte räcker till, skall återstoden avräknas på arvet efter den andra maken. Vad som sagts nu gäller också då en efterlevande make av sådan egendom som omfattas av bröstarvingars arvsrätt enligt 3 kap. 2 § har gett förskott på arv till en bröstarvinge till den först avlidna maken. Lag (1987:231).

Första stycket anger att en gåva till en bröstarvinge ska ses som förskott på arv om det inte finns till exempel ett gåvobrev som uttryckligen anger att gåvan inte ska ses som förskott på arvet.

Andra stycket beskriver hur avräkningen från arvet ska göras när bröstarvingen är båda makarnas bröstarvinge respektive endast den först avlidnas bröstarvinge.

  • NJA 1996 s. 428:Bröstarvinge, vilken insatts som förmånstagare till en livförsäkring, har inte ansetts skyldig att avräkna rätten till utfallande försäkringsbelopp som förskott på sitt arv efter försäkringstagaren annat än om detta föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit försäkringstagarens avsikt. 6 kap 1 § och 7 kap 2 § ÄB, 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
  • NJA 1991 s. 604:Fråga om överlåtelse av bostadsrätt utgjorde förfogande över kvarlåtenskap. 17 kap 3 § första meningen ÄB.

[K6]2 §  Kostnader, som en förälder har lagt ned på ett barns uppehälle och utbildning, skall inte avräknas från barnets arv, om föräldern därmed endast fullgjort sin underhållsskyldighet.

[S2]Inte heller skall från bröstarvinges arv avräknas sedvanliga gåvor, vilkas värde inte står i missförhållande till givarens villkor. Lag (2005:435).

Paragrafen talar om när kapitlets regler inte ska tillämpas, dvs. kostnader som inte ska avräknas från arvet. De utgörs av bland annat levnadskostnader och mindre gåvor.

Prop. 2004/05:137: Första stycket har ändrats till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Orden fader och moder har bytts ut mot förälder. Även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken omfattas alltså. Språket i paragrafen har också moderniserats. ...

[K6]3 §  Avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid mottagandet, såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.

Det är alltså värdet vid gåvans givande och inte vid arvlåtarens död som enligt huvudregeln är utgångspunkten vid avräkningen.

[K6]4 §  Kan vad arvinge mottagit i förskott ej till fullo avräknas å hans arvslott, är han ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse därom träffats då förskottet gavs.

Skulle gåvan arvingen mottagit vara värd mer än vad denna annars skulle fått som arvslott behöver denne inte betala tillbaka överskottet. Lägg dock märke till bestämmelsen i 7 kap. 4 § (när gåvan kränker laglotten).

[K6]5 §  Har förskott givits, skall, för bestämmande av arvslotternas storlek, kvarlåtenskapen före delningen ökas med förskottets värde eller, om avräkning ej kan till fullo ske å förskottstagarens arv, med vad därå kan avräknas.

Exempel: A, som är änkling, har gett sin dotter B en gåva värd 50 000 kr. När A dör är B och hennes bror C A:s enda bröstarvingar och de ska därför dela på arvet. Boet är värt 60 000 kr, vilket egentligen skulle ge B och C 30 000 kr vardera (60 000 kr/2=30 000 kr).

Boet ska dock ökas med gåvans värde, dvs. 50 000 kr, vilket ger 110 000 kr (60 000 kr+50 000 kr=110 000 kr). B och C ska då vardera få 55 000 kr var (110 000 kr/2=55 000 kr). Eftersom B redan fått 50 000 i gåva får hon ytterligare 5 000 kr medan C får 55 000 kr.

[K6]6 §  Har arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, äro förskottstagarens avkomlingar pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter.

[S2]Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i en gren mottagit förskott, äro, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkomlingar som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter; dock taga de ej mindre del i kvarlåtenskapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren levat.

[K6]7 §  Vad en make av sitt giftorättsgods har gett ett styvbarn eller en avkomling till styvbarn skall avräknas på mottagarens arv efter den andra maken, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Med samma förbehåll skall, om inte annat följer av 1 §, vad den efterlevande maken har gett en sådan arvinge eller testamentstagare som enligt 3 kap. 2 § eller 12 kap. 1 § har rätt att ta del i den efterlevande makens bo avräknas på mottagarens lott i detta. Bestämmelserna i 2--6 §§ skall tillämpas även i dessa fall. Lag (1987:231).

Paragrafen reglerar gåvor från styvförälder till den andre makens särkullbarn eller dennes barn.

7 kap. Om laglott

[K7]1 §  Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, utgör hans laglott.

Laglottsrätten tillkommer endast bröstarvingar. Andra arvingar kan göras helt arvslösa genom testamente.

Exempel: A, som är änka, avlider och efterlämnar två bröstarvingar, B och C. Behållningen efter A är 100 000 kr. Om inget testamente finns ska B och C dela på detta, dvs. 50 000 kr till vardera av dem, vilket vore deras arvslott.

A har dock skrivit ett testamente som lämnar all kvarlåtenskap till Djurens vänner. Om B och C påkallar jämkning av testamentet enligt 3 § kan de dock få ut sina laglotter, som är hälften av arvslotten, det vill säga 50/2=25. De kan därför erhålla 25 000 kr var och 50 000 kr går till Djurens vänner.

[K7]2 §  Bröstarvinge är pliktig att å sin laglott avräkna vad han av arvlåtaren mottagit i förskott å sitt arv, så ock vad han mottagit på grund av testamente, såframt icke annat föranledes av detta.

I laglotten räknas de gåvor som räknas som förskott på arv in (se 6 kap.) och även egendom som arvlåtaren testamenterat till bröstarvingen. Bröstarvingen får alltså inte laglotten utöver dessa värden, utan värdena sammanlagt utgör hela laglotten.

  • NJA 1996 s. 428:Bröstarvinge, vilken insatts som förmånstagare till en livförsäkring, har inte ansetts skyldig att avräkna rätten till utfallande försäkringsbelopp som förskott på sitt arv efter försäkringstagaren annat än om detta föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit försäkringstagarens avsikt. 6 kap 1 § och 7 kap 2 § ÄB, 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

[K7]3 §  För utfående av laglott äger bröstarvinge påkalla jämkning i testamente. Äro flera förordnanden, skall, om ej annat följer av testamentet, legat utgå före förordnande till universell testamentstagare och legat, som avser viss egendom, utgå före annat samt i övrigt nedsättning ske i förhållande till storleken av varje förordnande eller, vad angår förordnande till bröstarvinge, till den del därav som han ej är pliktig avräkna å sin laglott.

[S2]Vad en bröstarvinge erhåller genom att påkalla jämkning i testamente skall inte omfattas av den efterlevande makens rätt till kvarlåtenskapen enligt 3 kap. i andra fall än då jämkningen avser testamentsvillkor som gäller till förmån för den efterlevande maken.

[S3]Bröstarvinge, som ej inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet på sätt i 14 kap. sägs påkallat jämkning genom att giva testamentstagaren sitt anspråk tillkänna eller genom att väcka talan mot honom, har förlorat sin rätt. Lag (1987:231).

För att en bröstarvinge ska få ut sin laglott krävs det att bröstarvingen påkallar jämkning. Om testamentet har flera mottagare ska universella testamentstagare dela med sig av det som testamenterats till dem. Endast om boet inte räcker måste en legatarie dela med sig av sitt legat och då måste den som tilldelats ett penninglegat dela med sig före den som tilldelats ett saklegat. I övrigt sker en proportionell nedsättning av testamentstagarnas delar.

Andra stycket säger att en bröstarvinge som begär att få ut sin laglott alltid får ut lotten direkt utom då testamentet är till förmån för den efterlevande maken. Den avlidnes särkullbarn har däremot rätt att få ut sin laglott direkt.

I tredje stycket anges tidsfristen: Bröstarvingen måste påkalla jämkning inom sex månader från det att denne delgivits testamentet (14 kap.) Lägg märke till att, till skillnad från klander av testamente, så behöver bröstarvingen inte väcka talan om jämkning. Det räcker att bröstarvingen tillkännager sitt anspråk till testamentstagaren.

Observera att om bröstarvingen inte framställer ett sådant krav inom sex månader blir testamentet gällande trots att det kränker laglotten.

  • NJA 2005 s. 295:Ett i mål om klander av testamente framställt andrahandsyrkande om jämkning för utfående av laglott har ansetts inte utgöra en ändring av talan i den mening som avses i 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

[K7]4 §  Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen.

[S2]Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

[S3]Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej, med mindre särskilda skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång i bröstarvinges laglott.

Exempel på situationer när paragrafen är aktuell är egendom som arvlåtaren skänker bort på sin dödsbädd eller egendom som arvlåtaren kan tänkas ha nytta av fram till sin död trots att den är bortskänkt. I en sådan situation används reglerna i 2 och 3 §§. Värdet av gåvan läggs till kvarlåtenskapen för att beräkna laglottens värde.

Bröstarvingen måste väcka talan vid domstol inom ett år från bouppteckningens avslutande. (Observera att det i den här situationen inte räcker med att begära jämkning hos gåvomottagaren). Rätt domstol är den domstol där den avlidne "hade att svara" enligt 10 kap. 9 § rättegångsbalken.

  • NJA 1993 s. 594:Uppgifter om gåvor från en avliden till vissa bröstarvingar lämnades först i en tilläggsbouppteckning. Bröstarvinge, som kallats till förrättningen för huvudbouppteckning, väckte enligt 7 kap 4 § ÄB talan om återbäring av gåvorna för utfående av laglott sedan mer än ett år förflutit från huvudbouppteckningen men inom ett år räknat från tilläggsbouppteckningen. Talan ansågs ha väckts för sent.
  • RH 2011:38:En man avled och efterlämnade som dödsbodelägare sin hustru och ett barn från ett tidigare äktenskap. Mannen och hustrun hade träffat avtal om bodelning som innebar att giftorättsgodset delades lika och att hustrun från mannen tillskiftades en bostadsrätt och hälften av bohaget som hörde till bostadsrätten. Två dagar senare upprättade makarna ett äktenskapsförord som innebar att bostadsrätten med tillhörande bohag och ett tillgodohavande på ett bankkonto blev hustruns enskilda egendom medan giftorättsgemenskap skulle råda i övrigt mellan makarna. Några månader senare upprättade makarna ett inbördes testamente med sekundosuccession. Rättshandlingarna har inte ansetts utgöra ett förfarande som vid tillämpningen av 7 kap. 4 § ärvdabalken ska jämställas med gåva.
  • NJA 1998 s. 534:Fråga huruvida gåva till syftet är att likställa med testamente. 7 kap 4 § ÄB.
  • NJA 2009 s. 717:Enligt 7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken ska en bröstarvinges talan om återbäring av gåva väckas inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Fråga om tillämpning av bestämmelsen i ett fall där allmän förvaltningsdomstol har upphävt beslutet att registrera bouppteckningen.
  • NJA 1985 s. 414:En man avled 1979 och efterlämnade som dödsbodelägare sin hustru och en utom äktenskap född dotter. Under en kort period i slutet av 1969 hade makarna företagit en serie rättshandlingar - äktenskapsförord och bodelningar - vilka sammantagna fått till resultat att den alldeles övervägande delen av makarnas giftorättsgods blivit hustruns enskilda egendom. Fråga huruvida och i vad mån rättshandlingarna kan enligt 7 kap 4 § ÄB jämkas för tillgodoseende av dotterns laglottsanspråk.
  • NJA 1991 s. 604:Fråga om överlåtelse av bostadsrätt utgjorde förfogande över kvarlåtenskap. 17 kap 3 § första meningen ÄB.
  • RH 2008:47:Frist för väckande av talan enligt 7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken om laglottskränkning har inte ansetts kunna bli föremål för återställande av försutten tid.

[K7]5 §  Har arvlåtaren genom testamente tillerkänt någon nyttjanderätt, avkomst eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom föreskrifter rörande dennas förvaltning eller på annat sätt inskränkt rätten att förfoga över den, äger bröstarvinge utan hinder av sådant förordnande utfå sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga.

[S2]6 § har upphört att gälla genom lag (1978:855).

Om en del av kvarlåtenskapen genom testamente inskränkts med en rättighet för någon annan att ta del av egendomen har bröstarvingen rätt att få ut sin lott i annan egendom, som denne fritt kan råda över.

  • NJA 1983 s. 587:Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den av dem som överlevde den andra skulle erhålla all den avlidnas kvarlåtenskap med fri dispositionsrätt under sin återstående livstid. Mannen förordnade härjämte att, därest i hans kvarlåtenskap skulle ingå aktier i visst bolag, hustrun skulle erhålla avkomsträtt till aktierna under sin livstid medan äganderätten skulle tillfalla hans arvingar. I dödsboet efter mannen utgjordes tillgångarna väsentligen av de nämnda aktierna och översteg värdet av dessa behållningen i boet. Makarnas barn framställde utan angivande av någon inskränkning anspråk på laglott och anspråken godkändes av modern. Under hänvisning till bröstarvinges rätt enligt 7 kap 5 § ÄB att utfå sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga, har - inom ramen för behållningen - den hustrun i testamentet tillagda avkomsträtten jämkats till att avse avkomsten av hälften av aktierna medan barnen påförts dels värdet av hälften av aktierna och dels värdet av hälften av dessa belastade med den nämnda avkomsträtten.

[K7]7 §  Bröstarvinges rätt enligt detta kapitel att påkalla jämkning av testamente eller gåva övergår ej till hans borgenärer. Lag (1975:245).

[S2]8 kap. har upphört att gälla genom lag (1978:855).

9 kap. Om rätt att göra eller taga testamente

[K9]1 §  Den som har fyllt 18 år får genom testamente förordna om sin kvarlåtenskap. Testamente får också göras av underårig som efter fyllda 16 år vill förordna om egendom som han eller hon själv får råda över. Lag (2014:378).

Rätten att skriva ett testamente är strikt personlig och testamentet kan alltså inte upprättas genom ombud (inte heller genom förmyndare).

Prop. 2013/14:208: Testamente får också göras av underårig som efter fyllda 16 år vill förordna om egendom som han eller hon själv får råda över.

Paragrafen innehåller bestämmelsen om testationsåldern. Den behandlas i avsnitt 5.1.

Paragrafen ändras som en följd av att möjligheteten för underåriga att ingå äktenskap tas bort.

[K9]2 §  Förordnande till annan än den som är född vid testators död eller då är avlad och sedermera födes med liv är utan verkan.

[S2]Utan hinder av vad nu är sagt gäller förordnande, enligt vilket blivande arvsberättigade avkomlingar till någon, som enligt första stycket äger taga testamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död eller då annan, som skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans rätt eljest upphör. Ej må i sådant förordnande olikhet göras mellan syskon, vilka ej äro födda eller avlade vid testators död.

Första stycket rör fysiska personer och regeln finns för att förhindra fideikommiss. För juridiska personer finns ingen motsvarande regel.

Andra stycket gör det möjligt att ändå testamentera till blivande avkomlingar till någon som uppfyller paragrafens första stycke vid arvlåtarens död, exempelvis ofödda barnbarn. Testamentet måste dock verkställas senast då personen som uppfyller första stycket avlider.

[K9]3 §  Om rätt för utländsk medborgare att här i riket taga testamente gäller vad om utlännings rätt att taga arv är stadgat.

10 kap. Om upprättande och återkallelse av testamente

[K10]1 §  Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras samtidiga närvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller vidkännas sin underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med sina namn. De skola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente, men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.

Paragrafen anger formkravet för att testamentet ska vara giltigt.

  • NJA 1994 s. 145:Föreskriften att testamentsvittnen skall bestyrka testamentshandlingen med sina namn har ansetts innebära att bestyrkandet skall ske i nära anslutning till att testator skriver under handlingen eller vidkänns sin underskrift. 10 kap 1 § ÄB.
  • NJA 1994 s. 34:Två testamentsvittnen har på testamente tecknat intyg om att testator i deras samtidiga närvaro skrivit under testamentet. Fråga om beviskravet när ett av vittnena i klanderprocess rörande testamentet påstår att testator ej var närvarande då testamentet bevittnades.
  • RH 1995:145:Testators vidkännande av sin underskrift har i visst fall ansetts kunna ske genom konkludent handlande.

[K10]2 §  Testamentsvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist. De böra ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt övriga omständigheter som kunna vara av betydelse för testamentets giltighet.

[S2]Hava vittnena å handlingen intygat att vid testamentets upprättande så tillgått som i 1 § sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro, såframt omständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.

Paragrafen innehåller inte formkrav utan snarare praktiska råd för att underlätta vid eventuell senare tvist.

Andra stycket innehåller en regel om bevisbörda: Den som hävdar att formkravet i 1 § inte var uppfyllt, trots att vittnena intygat det, har bevisbördan för sitt påstående. Därför kan ett sådant intygande vara att rekommendera.

  • RH 2012:80:Ett testamente har försetts med ett vittnesintyg enligt 10 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken. Bevisbördan för påståendet att testamentsvittnenas underskrifter varit falska åvilar därmed den som klandrat testamentet.
  • NJA 1994 s. 145:Föreskriften att testamentsvittnen skall bestyrka testamentshandlingen med sina namn har ansetts innebära att bestyrkandet skall ske i nära anslutning till att testator skriver under handlingen eller vidkänns sin underskrift. 10 kap 1 § ÄB.
  • NJA 1994 s. 34:Två testamentsvittnen har på testamente tecknat intyg om att testator i deras samtidiga närvaro skrivit under testamentet. Fråga om beviskravet när ett av vittnena i klanderprocess rörande testamentet påstår att testator ej var närvarande då testamentet bevittnades.

[K10]3 §  Är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta testamente på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtenskap muntligen inför två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt skriven och undertecknad handling.

[S2]Sådant testamente är ogillt, om testator sedermera under tre månader varit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap såsom i 1 § är stadgat.

S.k. nödtestamenten utgör ett undantag från formkraven i 1 §. Ett nödtestamente blir efter tre månader ogiltigt om testamentsgivaren tillfrisknar (2 stycket).

  • NJA 1993 s. 341:Fråga, beträffande s k holografiskt testamente, dels om det förelegat en nödfallssituation dels om testamentshandlingen kunde anses undertecknad. 10 kap 3 § 1 st ÄB.
  • NJA 1986 s. 590:Fråga om giltigt muntligt testamente förelåg när avsikten var att ett skriftligt testamente med vittnen skulle upprättas vid ett senare tillfälle. 10 kap 3 § ÄB.

[K10]4 §  Den som är under 15 år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen får inte vara testamentsvittne. Inte heller testatorns make, sambo eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testatorn eller är hans eller hennes syskon får vara vittne.

[S2]Ingen får bevittna ett förordnande till honom eller henne själv, en make eller sambo, ett syskon eller någon som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller henne. Den som är framtidsfullmaktshavare, förmyndare, god man eller förvaltare för någon får inte bevittna ett förordnande till denne. Inte heller ledamot av styrelsen för ett bolag, en förening, ett trossamfund eller en stiftelse får bevittna ett förordnande till den juridiska person som han eller hon företräder. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte hinder att vara vittne.

[S3]Om ett testamentsvittne åberopas till bevis i en rättegång, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om sådant bevis. Lag (2017:312).

Bestämmelsen talar om vem som kan vara ett godkänt vittne. Rätt upp- och nedstigande led är exempelvis föräldrar och barn. Till de som är diskvalificerade som testamentsvittne på grund av svågerlag hör exempelvis svär- och styvföräldrar och styvbarn men däremot inte svåger och svägerska eftersom även svågerskapet ska vara rakt upp- eller nedstigande led.

  • RH 1993:79:Universell testamentstagare är ett aktiebolag. Skyldskap föreligger mellan testamentsvittnena och aktieägare som genom bolaget kan gynnas av testamentet. Fråga om ogiltighet av testamente på grund av vittnesjäv.

[K10]5 §  Har testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande återkallat sitt förordnande eller har han förstört testamentshandlingen eller eljest otvetydigt givit tillkänna att förordnandet ej längre var uttryck för hans yttersta vilja, är förordnandet utan verkan.

[S2]Utfästelse att ej återkalla testamente är icke bindande.

Testamentet är bara giltigt om testamentsgivaren vill. Om denne genom handling har visat tydligt att testamentet inte ska vara giltigt längre (exempelvis genom att förstöra det) så är det heller inte giltigt.

Det finns inget formkrav för ett återkallande, men det räcker inte med att testamentsgivaren bestämt sig för att det inte längre är gällande: återkallandet är en rättshandling och testamenstgivaren måste därför agera för att det inte längre ska gälla. Ett nytt testamente har i praxis setts som ett återkallande av det gamla testamentet och det nya ersätter då det äldre.

Eftersom testamentet är en ensidig rättshandling är ett löfte om att inte återkalla testamentet inte giltigt (andra stycket).

  • RH 1994:67:Fråga, vid arvsbeskattning, om ett tidigare testamente återkallats genom ett senare eller om testator med det senare testamentet endast avsett att göra vissa mindre tillägg och, i den mån oförenlighet förelåg, ändringar i förhållande till det tidigare testamentet. Även frågor om förhållandet mellan olika legat och beräkningen av dessa.
  • NJA 2017 s. 362:Återkallelse av testamente. Testamentstagaren har bevisbördan för sådana omständigheter som har betydelse för att en sönderriven testamentshandling inte ska anses utgöra en återkallelse. Det är dock tillräckligt att testamentstagaren kan göra detta övervägande sannolikt.

[K10]6 §  Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller eljest, göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av testamente är stadgat.

För att göra ett tillägg (s.k. kodicill) till ett testamente krävs att reglerna i 1 § följs. Det är alltså inte nog att testamentsgivaren själv skriver till ändringen och undertecknar med sin underskrift.

[K10]7 §  Har någon genom ensidig återkallelse eller ändring av inbördes testamente väsentligt rubbat förutsättningarna för det ömsesidiga förordnandet, är han förlustig sin rätt på grund av testamentet.

Paragrafen rör inbördes testamente mellan makar.

Exempel: A och B är gifta och har skrivit inbördes testamenten som säger att de ärver varandra. Om A ändrar sitt testamente till att hela kvarlåtenskapen istället ska gå till Greenpeace kan man tänka sig att B inte längre vill att allt efter honom ska tillfalla A (eftersom han inte får samma sak tillbaka).

A kan givetvis ändra sitt testamente på det här sättet (eftersom inbördes testamenten inte kan vara utformade som avtal, se förbudet i 17 kap. 3 §) men A rubbar väsentligen förutsättningarna för B:s testamente och är därför inte testamentstagare till B utifrån testamentet längre.

11 kap. Om testamentes tolkning

I kapitlet anges presumtionsregler, dvs. hur man ska göra om inget annat anges. Kapitlet talar om vilka regler man ska hålla sig till när man tolkar testamenten. Viktigt att komma ihåg är att det bara är när det finns ett giltigt testamente som testamentsgivarens vilja är av betydelse. Är någon av ogiltighetsgrunderna i 13 kap. aktuell ska alltså man inte tillämpa 11 kap.

[K11]1 §  Åt testamente skall givas den tolkning som må antagas överensstämma med testators vilja; och skall förty vad nedan i 2--9 §§ stadgas lända till efterrättelse allenast såvitt icke med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet.

[S2]Har testamente genom felskrivning eller eljest till följd av misstag fått annat innehåll än testator åsyftat, skall det likväl verkställas, såvitt rätta meningen kan utrönas.

Man ska utgå från vad man tror är testamentsgivarens vilja med testamentet.

Andra stycket anger att man inte ska styras av misstag och felskrivningar, utan istället verkställa testamentet så som testamentsgivaren tänkt (om man kan utröna det).

  • RH 1994:67:Fråga, vid arvsbeskattning, om ett tidigare testamente återkallats genom ett senare eller om testator med det senare testamentet endast avsett att göra vissa mindre tillägg och, i den mån oförenlighet förelåg, ändringar i förhållande till det tidigare testamentet. Även frågor om förhållandet mellan olika legat och beräkningen av dessa.
  • NJA 2001 s. 865:Ett före år 1988 mellan makar upprättat inbördes testamente med förbehåll för bröstarvinges laglott har vid bestämmande av arvsskatt tolkats så att bröstarvingarna inte erhållit rätt att vid den först avlidne makens frånfälle utfå laglott.
  • NJA 1999 s. 117:Fråga huruvida förmånstagarförordnande vid försäkring till namngiven sambo fortsatt att gälla trots att samboendet upphört före försäkringstagarens död.
  • NJA 1992 s. 758:Arvsskattemål. I ett testamente förordnades att huvuddelen av testators kvarlåtenskap skulle tillfalla ett kusinbarn eller, om kusinbarnet avlidit, dess arvingar. Fråga om uttrycket "arvingar" innefattat kusinbarnets make. 11 kap 1 § ÄB.
  • RH 1999:16:Tolkning av testamente.
  • NJA 1991 s. 152:I testamente har förordats att en fastighet skall tillfalla viss person som inte var släkt med testator. Testamentstagaren har avlidit före testator. Testamentet har tolkats så att fastigheten skall tillfalla testamentstagarens släktingar.

[K11]2 §  Legat skall utgå av oskifto och ej räknas å viss lott.

[K11]3 §  Kunna samtliga legat ej utgå, skall legat som avser viss egendom äga företräde framför annat, men skall i övrigt nedsättning ske efter legatens värde.

Definition av legat finns i 10 §.

  • RH 1994:67:Fråga, vid arvsbeskattning, om ett tidigare testamente återkallats genom ett senare eller om testator med det senare testamentet endast avsett att göra vissa mindre tillägg och, i den mån oförenlighet förelåg, ändringar i förhållande till det tidigare testamentet. Även frågor om förhållandet mellan olika legat och beräkningen av dessa.

[K11]4 §  Avser förordnande viss egendom och finnes den ej i kvarlåtenskapen, är förordnandet utan verkan.

Om testamentsgivaren testamenterat bort något som denne inte äger längre har den delen av testamentet inte någon verkan längre.

[K11]5 §  Besväras viss egendom, varom förordnande gjorts, av panträtt eller annan rättighet, äger testamentstagaren icke i anledning därav njuta ersättning. Lag (1970:1001).

Exempel: A testamenterar en fastighet till B. När B får fastigheten upptäcker hon att C överlåtit fastigheten till A genom gåva med förbehållet att han ska få använda fastigheten under hela sin livstid. B har då inte rätt att få ut ersättning från resten av kvarlåtenskapen för att fastigheten inte är värd lika mycket som hon trodde.

[K11]6 §  Dör testamentstagare innan hans rätt inträtt eller kan testamentet eljest ej verkställas i vad honom angår, skola hans avkomlingar träda i hans ställe, såframt de i fråga om arv efter testator varit berättigade därtill.

Paragrafen är alltså endast tillämplig när testamentsgivaren testamenterat till någon som annars ändå skulle haft arvsrätt efter denne (dvs. ej exempelvis om testamentstagarensavkomlingar är testamentsgivarens vänner eller kusiner).

  • NJA 1991 s. 152:I testamente har förordats att en fastighet skall tillfalla viss person som inte var släkt med testator. Testamentstagaren har avlidit före testator. Testamentet har tolkats så att fastigheten skall tillfalla testamentstagarens släktingar.

[K11]7 §  Är förordnande gjort om hela kvarlåtenskapen eller om allt som ej utgör bröstarvinges laglott, och kan testamentet ej verkställas såvitt angår viss testamentstagare, skola, där ej annat följer av 6 §, universella testamentstagares lotter i motsvarande mån ökas.

Eventuellt överskott som kan uppstå av att man exempelvis inte kan få tag i en testamentstagare ska proportionerligt gå till universella testamentstagare (10 § andra stycket).

  • NJA 1984 s. 474:Arvsskattemål. Kvarlåtenskapen efter avliden person skulle enligt testamente delas lika mellan sex angivna personer. Genom arvskifte erhöll tre av dessa vardera ett belopp som understeg en sjättedel av kvarlåtenskapen, medan återstoden delades lika mellan övriga testamentstagare. Hinder att beakta arvskifteshandlingen vid bestämmande av arvsskatten har ansetts inte föreligga. 16 § 1 st arvsskattelagen och 11 kap 7 § ÄB.

[K11]8 §  Har en make gjort testamente till den andra maken är förordnandet utan verkan, om äktenskapet är upplöst vid testators död eller mål om äktenskapsskillnad då pågår. Detsamma gäller, om någon har gjort testamente till sin sambo men samboförhållandet har upphört före testators död. Lag (1987:231).

Se även 3 kap. 10 § för de fall testamente inte finns.

  • NJA 1999 s. 117:Fråga huruvida förmånstagarförordnande vid försäkring till namngiven sambo fortsatt att gälla trots att samboendet upphört före försäkringstagarens död.

[K11]9 §  Är ändamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom som tillkommer viss arvinge eller testamentstagare, åligger det denne att verkställa förordnandet. I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av oskifto.

En ändamålsbestämmelse kan exempelvis vara att någon får en fastighet "att bo i". Egendomen tillfaller då testamentstagaren förutsatt att denne verkligen flyttar in i fastigheten (viktigt att tänka på för testamentsgivaren när denne utformar testamentet: Är det verkligen detta man vill uppnå?)

  • NJA 2015 s. 290:Rätt svarandepart rörande en talan om ogiltighet av en testamentarisk ändamålsbestämmelse som ska verkställas före skifte är testators dödsbo. Frågan om bestämmelsens giltighet kan därför inte med verkan mot dödsboet avgöras genom en process mellan dödsbodelägarna. Dödsboet har följaktligen ansetts sakna befogat intresse av att intervenera i en sådan process.

[K11]10 §  Med legat förstås särskild i testamente given förmån, såsom viss sak eller visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav njuta ränta eller avkomst.

[S2]Universell testamentstagare är den som testator insatt i arvinges ställe genom att tillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel av kvarlåtenskapen eller överskott därå.

12 kap. Om testamentstagares rätt i vissa fall

[K12]1 §  Är genom testamente förordnat att egendom, som tillkommer efterlevande make såsom arvinge eller universell testamentstagare, skall, sedan makens rätt upphört, tillfalla annan, äger vad i 3 kap. är stadgat motsvarande tillämpning, såvitt ej annat följer av testamentet.

Sekundosuccessionsförordnande, exempelvis fri förfoganderätt under makens livstid. Observera att om en make tilldelas egendom men bara med nyttjanderätt används 12 kap. istället för 3 kap.

  • NJA 1983 s. 628:Arvsskattemål. Äkta makar förordade i inbördes testamente att den av makarna som överlevde den andre skulle med äganderätt erhålla all boets egendom samt att, vid den efterlevandes död, vissa legat skulle utgå och återstoden fördelas mellan ett flertal universella testamentstagare. Bland legaten upptogs att välgörenhetsföreningen X skulle erhålla en viss fastighet. Denna ingick i mannens giftorättsgods. Sedan mannen avlidit, förordnade hustrun i nytt testamente att föreningen i stället för fastigheten skulle erhålla ett penningbelopp. Vid arvsskattens bestämmande efter hustruns död uppkommer fråga huruvida, på grund av förordnandet i det inbördes testamentet, fastigheten i sin helhet eller endast hälften därav skall anses ha tillfallit X som legat efter mannen.
  • NJA 1995 s. 303:När efterlevande make har erhållit egendom med fri förfoganderätt har begränsning av makens testationsrätt ansetts gälla endast med avseende på en ideell andel av behållningen och inte i fråga om bestämd egendom.
  • NJA 2004 s. 487:Fråga om tolkning av testamente med förordnande om sekundosuccession.
  • NJA 1996 s. 791:Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den efterlevande skulle med full äganderätt erhålla hela kvarlåtenskapen, dock utan inskränkning i bröstarvinges laglott. Vad testamentet innehöll i övrigt kunde ej tolkas så att därmed förordnats om sekundosuccession. Efter mannens död skedde bodelning och arvskifte, varvid bröstarvingarna (gemensamma barn) fick ut sina laglotter. Vid bestämmande av arvsskatt efter hustruns död har barnens arvslotter ansetts i sin helhet tillkomma dem efter henne.
  • NJA 2016 s. 442:Bestämmelsen om rätt till efterarv i 3 kap. 8 § äktenskapsbalken omfattar också fall då efterarvsrätt för den som är arvsberättigad har föreskrivits även i testamente. Det gäller i den mån testamentet inte utesluter en tillämpning av bestämmelsen.

[K12]2 §  Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till egendom, vartill äganderätten vid testators död eller senare skall tillfalla annan, gäller vad nedan i 3--9 §§ stadgas, såvitt ej annat följer av testamentet.

Paragraferna används alltså om inte testamentsgivaren förordnat om annat.

  • HFD 2011 not 40:Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål om / Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål som gällde / Bistånd (fråga om socialnämnd kunde besluta att en person måste sälja sin andel i en fritidsfastighet för att vara aktuell för bistånd, prejudikatskäl) / Bistånd enligt socialtjänstlagen (fråga om socialnämnd kunde besluta att en person måste sälja sin andel i en fritidsfastighet för att vara aktuell för bistånd, prejudikatskäl)
  • NJA 2004 s. 14:En person har genom testamente förvärvat en andel i en fastighet, samtidigt som nyttjanderätten till andelen har tillfallit en annan person. Av 12 kap. 2 § ÄB har ansetts följa att ägaren enligt 6 § samma kapitel inte fått överlåta andelen utan nyttjanderättshavarens samtycke. Ägarens ansökan om försäljning av hela fastigheten enligt 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har lämnats utan bifall.

[K12]3 §  Nyttjanderättshavaren förvaltar egendomen och njuter avkastningen därav. Vid förvaltningen skall han iakttaga jämväl ägarens rätt och bästa. Egendomen må ej sammanblandas med annan, såframt ej dess ändamålsenliga användning föranleder därtill.

[S2]Nyttjanderättshavaren skall vidkännas alla nödiga kostnader för egendomen som böra gäldas med avkastningen under hans besittningstid.

Angående andra meningen, se även 9 §.

[K12]4 §  Lösören som ej hava särskilt värde för ägaren må nyttjanderättshavaren avyttra. Äro särskilda skäl till avyttring eller pantsättning av annan lös egendom och kan ägarens medverkan därtill ej vinnas, äger rätten på ansökan bemyndiga nyttjanderättshavaren att vidtaga åtgärden. Fordringar är nyttjanderättshavaren behörig att uppsäga, och må han jämväl för dem uppbära betalning.

[S2]Ej må nyttjanderätten överlåtas.

Lösören utan större värde för ägaren kan säljas eller på annat sätt avyttras av nyttjanderättshavaren. Värdet behöver inte endast vara ekonomiskt: Även exempelvis personligt eller konstnärligt värde hindrar nyttjanderättshavaren från att göra sig av med egendomen.

Andra stycket säger att nyttjanderättshavaren inte får sälja eller på annat sätt överlåta nyttjanderätten till någon annan.

[K12]5 §  Kapitalbelopp skall av nyttjanderättshavaren göras räntebärande så som föreskrivs om omyndigs medel i 13 kap.5 och 7 §§föräldrabalken, om inte ägaren eller, när hans samtycke ej kan erhållas, rätten medgivit annat. Utan sådant tillstånd må dock vad som varit anbragt i jordbruk eller annan näring ånyo tagas i anspråk för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest influtit för avyttrade lösören, användas till inköp av egendom av samma slag. Lag (1994:1434).

Bestämmelserna i föräldrabalken som hänvisas till rör var pengarna får placeras.

[K12]6 §  Ej må ägaren utan nyttjanderättshavarens samtycke överlåta eller eljest förfoga över egendomen. Beträffande fast egendom eller tomträtt skall samtycket lämnas skriftligen med två vittnen.

[S2]Kan samtycke ej erhållas, äger rätten på ansökan tillåta åtgärden, när skäl äro därtill.

[S3]Har ägaren utan erforderligt samtycke förfogat över egendom, är åtgärden ogill, om nyttjanderättshavaren påstår det.

Paragrafen rör ägarens möjligheter att exempelvis sälja egendomen. Samtycke från nyttjanderättshavaren krävs, och finns inte det är handlingen inte giltig om nyttjanderättshavaren invänder (sista stycket).

  • HFD 2011 not 40:Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål om / Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål som gällde / Bistånd (fråga om socialnämnd kunde besluta att en person måste sälja sin andel i en fritidsfastighet för att vara aktuell för bistånd, prejudikatskäl) / Bistånd enligt socialtjänstlagen (fråga om socialnämnd kunde besluta att en person måste sälja sin andel i en fritidsfastighet för att vara aktuell för bistånd, prejudikatskäl)
  • NJA 2004 s. 14:En person har genom testamente förvärvat en andel i en fastighet, samtidigt som nyttjanderätten till andelen har tillfallit en annan person. Av 12 kap. 2 § ÄB har ansetts följa att ägaren enligt 6 § samma kapitel inte fått överlåta andelen utan nyttjanderättshavarens samtycke. Ägarens ansökan om försäljning av hela fastigheten enligt 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har lämnats utan bifall.

[K12]7 §  Egendom som omfattas av nyttjanderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.Lag (1970:1001).

[K12]8 §  Vad som trätt i stället för egendom som omfattats av nyttjanderätten skall tillhöra ägaren.

[K12]9 §  Om nyttjanderättshavaren genom vanvård av egendomen eller genom annat otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa, får rätten på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller också förordna, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i 11 kap.föräldrabalken.

[S2]För skada, som nyttjanderättshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat ägaren, skall ersättning betalas, då nyttjanderätten upphör eller egendomen ställs under vård och förvaltning av god man. Lag (1988:1255).

[K12]10 §  Har genom testamente förordnats att legat skall tillfalla två eller flera efter varandra, skall, såvitt ej annat följer av testamentet, vad i 9 § stadgas äga motsvarande tillämpning, om någon bland dem, såsom där sägs, äventyrar efterföljande testamentstagares bästa eller tillskyndar honom skada.

  • NJA 1983 s. 628:Arvsskattemål. Äkta makar förordade i inbördes testamente att den av makarna som överlevde den andre skulle med äganderätt erhålla all boets egendom samt att, vid den efterlevandes död, vissa legat skulle utgå och återstoden fördelas mellan ett flertal universella testamentstagare. Bland legaten upptogs att välgörenhetsföreningen X skulle erhålla en viss fastighet. Denna ingick i mannens giftorättsgods. Sedan mannen avlidit, förordnade hustrun i nytt testamente att föreningen i stället för fastigheten skulle erhålla ett penningbelopp. Vid arvsskattens bestämmande efter hustruns död uppkommer fråga huruvida, på grund av förordnandet i det inbördes testamentet, fastigheten i sin helhet eller endast hälften därav skall anses ha tillfallit X som legat efter mannen.

[K12]11 §  Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvarlåtenskapen och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas under särskild vård, skall den, där ej annat följer av testamentet, ställas under förvaltning av god man som avses i 11 kap.föräldrabalken. Lag (1988:1255).

[K12]12 §  Förvärv genom förordnande i testamente, som innebär att visst område av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förordnandet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter det testamentet vunnit laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av förordnandet.

[S2]Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall då legatet avser andel i fastighet med villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning eller fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter. Lag (1970:1001).

[K12]13 §  Den som genom förordnande i testamente såsom legat erhållit andel i fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning innehar fastigheten under samäganderätt med den eller de andra delägarna. Lag (1970:1001).

13 kap. Om testamentes ogiltighet

Viktigt att komma ihåg att man måste klandra testamentet inom sex månader (se 14 kap. 5 §) för att det inte ska bli gällande. God tro spelar ingen roll för kapitlets tillämpning och bevisbördan ligger på den som klandrar.

Ett testamente kan även bli ogiltigt på andra grunder, exempelvis förfalskning. För de grunderna gäller inte klanderregeln i 14 kap. 5 §.

[K13]1 §  Var testator ej behörig att förordna om sin kvarlåtenskap eller är testamentet ej upprättat i laga form, är det ej gällande. I fall, varom sägs i 10 kap. 4 § andra stycket, är dock testamentet ogillt allenast i den del som där avses.

Om formkraven i 10 kap. 1 § inte är uppfyllda är testamentet inte giltigt.

Ett undantag är där exempelvis A i testamente föreskrivit att B och C ska dela på kvarlåtenskapen och B varit testamentsvittne (10 kap. 4 §). Den del av testamentet som rör B är då inte giltigt medan delen som rör C fortfarande är giltigt (C får dessutom B:s del, 10 kap. 7 §).

  • NJA 1994 s. 145:Föreskriften att testamentsvittnen skall bestyrka testamentshandlingen med sina namn har ansetts innebära att bestyrkandet skall ske i nära anslutning till att testator skriver under handlingen eller vidkänns sin underskrift. 10 kap 1 § ÄB.

[K13]2 §  Ett testamente gäller inte, om det har upprättats under påverkan av en psykisk störning. Lag (1991:1547).

Det är alltså psykisk störning då testamentet upprättades som är av intresse, inte en psykisk störning som uppkommit senare.

  • NJA 2009 s. 249:Att en testamentstagare, vars närstående medverkat till upprättandet av ett testamente, har varit vårdare och god man för testator har inte ansetts utgöra tillräckliga skäl för en omkastad bevisbörda för att testamentet upprättats under påverkan av en psykisk störning eller för att testator förmåtts upprätta det genom sådant missbruk som avses i 13 kap. 3 § ärvdabalken.

[K13]3 §  Har någon tvungit testator att upprätta testamentet eller förmått honom därtill genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning, är testamentet ej gällande.

[S2]Samma lag vare, om testator blivit svikligen förledd att upprätta testamentet eller om han eljest svävat i villfarelse som varit bestämmande för hans vilja att göra testamentet.

Det räcker inte att någon rådgivit eller på annat sätt diskuterat saken med testamentsgivaren, dennes vilja måste på något vis vara begränsad eller baserad på felaktigheter (som är den andres fel).

  • NJA 2009 s. 249:Att en testamentstagare, vars närstående medverkat till upprättandet av ett testamente, har varit vårdare och god man för testator har inte ansetts utgöra tillräckliga skäl för en omkastad bevisbörda för att testamentet upprättats under påverkan av en psykisk störning eller för att testator förmåtts upprätta det genom sådant missbruk som avses i 13 kap. 3 § ärvdabalken.

14 kap. Om delgivning och klander av testamente

1 § har upphävts genom lag (1989:308).
2 § har upphävts genom lag (1989:308).
3 § har upphävts genom lag (1989:308).

[K14]4 §  Testamente skall delges arvinge genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte med en arvinge som har godkänt testamentet.

[S2]Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv efter testator.

[S3]Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga. Lag (1989:308).

En arvinge som godkänt testamentet har avsagt sig rätten att klandra testamentet.

  • RH 1999:99:Ett testamente har översänts till en arvinge tillsammans med en begäran om arvingens ställningstagande i syfte bl.a. att delgivningen av testamentet skulle äga rum. Fristen för klandertalan har ansetts börja löpa den dag då arvingen kvitterade ut försändelsen.
  • NJA 2014 s. 996:En arvinge får del av ett testamente på sådant sätt att klanderfristen börjar löpa endast om det klart framgår att testamentstagarens syfte är att delge testamentet. Så har inte ansetts vara fallet när (I) arvinge har fått del av ett testamente i ett ärende om förordnande av boutredningsman eller när (II) ett testamente har kvitterats med mottagningsbevis men försändelsen innehåller instruktioner som anger att arvingen ska vidta ytterligare åtgärd för att klanderfristen ska börja löpa.

[K14]5 §  Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13 kap., skall han därom väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet såsom i 4 § är stadgat. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

[S2]Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglott stadgas i 7 kap.

Paragrafen anger tidsfristen för möjligheten att väcka klandertalan. En bröstarvinge som vill få ut sin laglott behöver inte väcka klandertalan, se 7 kap. 3 §.

  • RH 2015:3:I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande av L.R:s rätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inte V.F.R:s och C.M.R:s talan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.
  • NJA 2014 s. 996:En arvinge får del av ett testamente på sådant sätt att klanderfristen börjar löpa endast om det klart framgår att testamentstagarens syfte är att delge testamentet. Så har inte ansetts vara fallet när (I) arvinge har fått del av ett testamente i ett ärende om förordnande av boutredningsman eller när (II) ett testamente har kvitterats med mottagningsbevis men försändelsen innehåller instruktioner som anger att arvingen ska vidta ytterligare åtgärd för att klanderfristen ska börja löpa.
  • RH 2004:25:Dödsbodelägare ingav till tingsrätten en skrivelse rörande klander av testamente inom sex månader från det att testamentet delgavs honom. I skrivelsen angavs ingen svarande. Efter sexmånadersfristen angavs en testamentstagare som svarande. Talan har avvisats såsom för sent väckt.
  • NJA 2005 s. 295:Ett i mål om klander av testamente framställt andrahandsyrkande om jämkning för utfående av laglott har ansetts inte utgöra en ändring av talan i den mening som avses i 13 kap. 3 § rättegångsbalken.
  • NJA 1992 s. 820:Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt testamentsförordnandet, väckte likväl två arvingar talan enligt 14 kap 5 § ÄB mot testamentstagaren med yrkande att testamentet skulle för klaras ogiltigt. Talan har avvisats (13 kap 2 § RB).

[K14]6 §  Arvinges rätt att väcka talan om klander av testamente övergår ej till hans borgenärer. Lag (1975:245).

15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente

[K15]1 §  Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon får inte ta arv eller testamente efter denne. Är den dödade arvinge eller testamentstagare efter någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller testamente efter denne än om den dödade hade levat.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även när någon annars har orsakat någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

[S3]Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte, om gärningsmannen var under femton år.

[S4]Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte heller, om det föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens beskaffenhet. Vid bedömningen av om det med hänsyn till gärningens beskaffenhet föreligger synnerliga skäl skall också beaktas,

  1. om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, eller
  2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos honom. Lag (1991:1547).

Kapitlet syftar till att motverka att en person gynnas genom arv eller testamente genom sitt eget brott (med ett undantag för barn under 15 år i tredje stycket och för särskilda omständigheter i fjärde stycket). En person behöver inte ha blivit dömd i en brottmålsprocess för att paragrafen ska aktualiseras, även tvistemål om bättre rätt till arv kan komma i fråga.

[K15]2 §  Har någon genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller återkalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten att taga arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro däremot. Vad sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning, där någon uppsåtligen förstört eller undanhållit testamente.

Paragrafen hindrar att en person genom någon sorts oärlighet tillskansar sig en fördel.

  • RH 2015:3:I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande av L.R:s rätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inte V.F.R:s och C.M.R:s talan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.

[K15]3 §  Vad som sägs i 1 och 2 §§ om den som har begått ett brott gäller också var och en som har medverkat till brottet såsom sägs i 23 kap.4 och 5 §§brottsbalken. Lag (1991:1547).

[K15]4 §  Har någon förverkat sin rätt att taga arv, skall ärvas såsom hade han dött före arvlåtaren.

16 kap. Om preskription av rätt att taga arv eller testamente

[K16]1 §  Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den döde på okänd ort, ska det hos Skatteverket anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet annars blir känt, ska Skatteverket utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar, att arv efter den döde tillfallit den bortovarande, med uppmaning till honom eller henne att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag då kungörelsen var införd i tidningen. I kungörelsen ska den bortovarandes namn anges.

[S2]I fall som avses i 3 kap. 2 § ska, vid tillämpning av vad nu sagts, den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken. Lag (2011:892).

[K16]2 §  Kan det, när bouppteckning förrättas, inte utrönas huruvida arvinge finns som före Allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, ska Skatteverket, på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet annars blir känt, utan dröjsmål kungöra arvfallet i Post- och Inrikes Tidningar, med uppmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag då kungörelsen var införd i tidningen. Detta gäller också om det vid bouppteckningen finns kännedom om arvinge men det saknas kunskap såväl om arvingens namn som om hans eller hennes vistelseort. Lag (2011:892).

Bestämmelsen rör de fall när man inte vet vem arvingen är. Arvingen har fem år från kungörelsen (inte dödsfallet) på sig att göra anspråk på arvet.

Prop. 2010/11:119: Av paragrafen framgår att anmälan om att det kan finnas okänd arvinge, eller att det finns känd arvinge men att kännedom saknas om hans eller hennes namn och vistelseort, ska göras till Skatteverket. Det framgår också att det är Skatteverket som ska låta införa arvskungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

[K16]3 §  Är testamentstagare okänd eller vistas han å okänd ort, skall vad i 1 § första stycket är stadgat om anmälan och kungörelse angående arv äga motsvarande tillämpning med avseende å testamentsförordnandet.

[S2]Skall testamentstagarens rätt inträda vid annan tid än testators död, må kungörelse ej ske förrän den tiden är inne.

[K16]3 a §  Är vid någons död faderskapet till honom eller henne inte fastställt och är fadern inte heller på annat sätt känd för annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i boet, skall den som vill grunda arvsrätt på faderskapet göra sin rätt gällande inom tre månader från dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen.

[S2]Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Lag (2005:435).

En kortare tidsfrist om tre månader gäller för någon som vill grunda arvsrätt på tidigare okänt faderskap.

Prop. 2004/05:137: I paragrafen finns en särskild tidsfrist för den som vill grunda arvsrätt på faderskapet till den avlidne. Ett nytt andra stycke har införts till följd av ändringarna i föräldrabalken om föräldraskapet till barn som kommit till genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap och samboförhållanden mellan två kvinnor. Om en kvinna vill grunda arvsrätt på föräldraskap enligt 1 ...

[K16]4 §  Arvinge eller testamenstagare, som ej har att göra sin rätt gällande efter vad i 1-3 a § sägs, skall göra det inom tio år från dödsfallet eller, om hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna. Lag (1976:1117).

Alla övriga arvingar och testamentstagare har tio år från dödsfallet på sig att göra anspråk på sitt arv. Sista delen av meningen rör efterarv.

  • NJA 1997 s. 285:Den i 16 kap 4 § ÄB föreskrivna preskriptionstiden för arv, räknad från dödsfallet, gäller även för den som ärver arvlåtaren enligt 8 § i samma kapitel.

[K16]5 §  Undandrar sig en arvinge eller testamentstagare att ge tillkänna huruvida han eller hon vill göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamentet, får Skatteverket förelägga honom eller henne att göra sin rätt gällande inom sex månader från det att föreläggandet delgavs honom eller henne. Delgivning får inte ske enligt 3438 och 48 §§delgivningslagen (2010:1932).

[S2]Ett sådant föreläggande ska meddelas på ansökan av någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlåtenskapen om denne försummar att bevara sin rätt. Lag (2011:892).

[K16]6 §  Vill arvinge eller testamentstagare, utan att tillträda kvarlåtenskapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, ska han eller hon anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans eller hennes rätt, eller hos varje dödsbodelägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller, om skifte inte skett, hos boutredningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan får också göras hos Skatteverket.

[S2]Har en god man tagit emot anmälan, ska han eller hon tillkännage den hos Skatteverket. Om anmälan gjorts eller tillkännagetts hos Skatteverket, ska verket se till att underrättelse översänds med posten till övriga dödsbodelägare, vilkas namn och vistelseort är upptagna i bouppteckningen efter den döde eller annars är kända för Skatteverket. Lag (2011:892).

Prop. 2010/11:119: Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan från arvinge eller testamentstagare om att göra sin rätt gällande utan att tillträda kvarlåtenskap eller lott i kvarlåtenskap. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

[K16]7 §  Har arvinge eller testamentstagare icke inom tid, som i 1--5 §§ är för varje fall stadgad, tillträtt kvarlåtenskapen eller sin lott däri eller anmält anspråk därpå efter vad i 6 § sägs, är han sin rätt förlustig.

Iakttas inte den relevanta tidsfristen har arvingen eller testamentstagaren gått miste om sin rätt.

  • NJA 1997 s. 285:Den i 16 kap 4 § ÄB föreskrivna preskriptionstiden för arv, räknad från dödsfallet, gäller även för den som ärver arvlåtaren enligt 8 § i samma kapitel.

[K16]8 §  Arv, som arvinge enligt 7 § gått förlustig, skall tillfalla dem som skulle varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren eller, i fall som avses i 3 kap. 2 §, före den sist avlidne maken. Lag (1987:231).

Paragrafen reglerar vad som ska hända med den del av arvet som skulle tillfallit den som inte iakttagit tidsfristerna.

Exempel: A dör och efterlämnar arvinge B. B gör inte anspråk på arvet i rätt tid och går därför miste om arvet. Arvet ska då istället fördelas enligt 2 kap. som om B varit död när A dog (med hänsyn till eventuell istadarätt och arvsklasser).

  • NJA 1997 s. 285:Den i 16 kap 4 § ÄB föreskrivna preskriptionstiden för arv, räknad från dödsfallet, gäller även för den som ärver arvlåtaren enligt 8 § i samma kapitel.

[K16]9 §  Närmare bestämmelser om kungörelse varom stadgas i 1--3 §§ meddelas av Regeringen. Lag (1987:231).

[K16]10 §  Skatteverkets beslut får överklagas till den tingsrätt där den döde skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet.

[S2]Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första stycket är Stockholms tingsrätt behörig domstol.

[S3]Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2011:892).

17 kap. Om arvsavtal

[K17]1 §  Har någon i fråga om arv efter den som ännu lever träffat avtal med annan än denne, är det ogillt.

[S2]Samma lag vare om avtal angående rätt på grund av testamente.

Man kan inte "sälja" rätten till ett framtida arv eller rätt enligt testamente, och sådana avtal är därför ogiltiga. Det krävs dock att någon angriper avtalet.

[K17]2 §  Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller testamente med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat.

[S2]En underårig får inte avsäga sig arv. Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte avsäga sig arv utan förvaltarens skriftliga samtycke.

[S3]Om något annat inte framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse också mot arvinges avkomlingar. Lag (1988:1255).

Man kan däremot avsäga sig rätten till arv, men det måste ske skriftligen. Ett exempel är en bröstarvinge som avsäger sig rätten till sin arvslott till förmån för någon som arvlåtaren vill gynna genom testamente.

Sista stycket stadgar att en arvinges avkomlingar mister sin istadarätt om föräldern avsagt sig sin rätt till arv.

[K17]3 §  Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåtenskap, är ej gällande. Utfästelse om gåva, som icke må göras gällande under givarens livstid, är giltig allenast såvitt följer av vad om testamente är stadgat.

S.k. adkvisitivt arvsavtal. En arvlåtare kan alltså inte sluta avtal där en rätt till kvarlåtenskapen efter arvlåtarens död ges som betalning.

  • NJA 1984 s. 582:Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagits med för lågt belopp, har ansetts inte vara bindande vid skattläggningen efter P.
  • NJA 1991 s. 604:Fråga om överlåtelse av bostadsrätt utgjorde förfogande över kvarlåtenskap. 17 kap 3 § första meningen ÄB.

18 kap. Allmänna bestämmelser om dödsbo

  • NJA 2014 s. 107:Preskription av en huvudfordran omfattar också fordran på grund av borgen, även när gäldenären har avlidit innan huvudfordringen preskriberades.

[K18]1 §  Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap. skall efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (d ö d s b o d e l ä g a r e) gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning. De företräder därvid dödsboet mot tredje man samt har rätt att tala och svara i mål som rör boet. Åtgärder som inte tål att uppskjutas får företas även om någon delägares samtycke inte kan inhämtas.

[S2]Har bodelning skett efter arvlåtarens död eller skall bodelning inte ske, är en efterlevande make eller sambo inte dödsbodelägare, om maken eller sambon ej är arvinge eller universell testamentstagare.

[S3]Den som har rätt att ta arv eller testamente först sedan en annan arvinge eller universell testamentstagare har avlidit är delägare i dennes bo men inte i arvlåtarens.

[S4]Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge, vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare. Lag (1987:231).

Paragrafen listar dödsbodelägarna och deras rättigheter.

  • RH 1995:47:Lantmäteriförrättning på ansökan av dödsbo har, sedan oenighet uppstått i dödsboet, inte avbrutits trots begäran av dödsbodelägare. Enskild dödsbodelägare har inte ansetts ha rätt att föra talan mot det därefter fattade fastighetsbildningsbeslutet.
  • NJA 2011 s. 792:Klagan över domvilla. Ska frågan om klagan fyller en praktisk funktion i visst fall prövas som en processförutsättning eller i sak? - Dödsbodelägarna i ett dödsbo, vars rätt var i fråga, har ansetts ha rätt att föra talan i såväl boets som eget namn när dödsboet var skiftat.
  • HFD 2016:32:En frånskild make ska kallas till bouppteckningsförrättning med anledning av den tidigare makens bortgång när bodelning med anledning av äktenskapsskillnaden inte har ägt rum.
  • NJA 1995 s. 148:Fråga, vid ansökan om att ett dödsbo skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, under vilka förutsättningar den som åberopar ett tvistigt anspråk på universell testamentsrätt skall kunna provisoriskt anses som dödsbodelägare.
  • NJA 1984 s. 263:Vid bouppteckning efter fader till barn utom äktenskap - fött före 1969 - har endast efterarvinge känt till barnets existens. Fråga vid tillämpning av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken, om detta förhållande kunde likställas med vetskap hos dödsbodelägare och däri genom medföra att barnet hade arvsrätt efter fadern.
  • NJA 1989 s. 452:A avled och efterlämnade som ensam dödsbodelägare och arvinge B. Sedan bouppteckningen efter A registrerats har utmätning för B:s skulder ansetts kunna ske av egendom som tillhört A.
  • RH 2005:23:Två dödsbodelägare har med åberopande av 18 kap. 1 a § ärvdabalken väckt talan i eget namn men för boets räkning mot den tredje dödsbodelägaren och en utomstående. Eftersom yrkandena i sak riktats endast mot den utomstående har förutsättningar för talan inte ansetts föreligga.
  • RH 2010:43:Ett dödsbo har ålagts skyldighet att stå för kostnaderna för den avlidnes begravning när en enskild dödsbodelägare beställt begravningstjänsten. Fråga om frångående av kravet på så kallad samförvaltning i 18 kap. 1 § ärvdabalken.
  • NJA 2001 s. 865:Ett före år 1988 mellan makar upprättat inbördes testamente med förbehåll för bröstarvinges laglott har vid bestämmande av arvsskatt tolkats så att bröstarvingarna inte erhållit rätt att vid den först avlidne makens frånfälle utfå laglott.
  • NJA 2017 s. 405:Omprövning av ett beslut om skuldsanering. Gäldenärens död har inte ansetts inverka på betalningsplanen, men medför att en omprövning av skuldsaneringsbeslutet inte kan ske.
  • NJA 2005 s. 400:Vid makes död har den efterlevande maken avstått från sin rätt vid arvskiftet till förmån för den avlidne makens barn. Fråga om barnen, som vid den efterlevande makens död saknat rätt till efterarv, är arvsberättigade i den mening som avses i 3 kap. 8 § ärvdabalken.
  • NJA 1992 s. 618:Ett aktiebolag har mot vederlag förvärvat samtliga andelar i ett dödsbo, som vid förvärvstillfället omfattade endast en fastighet jämte penningmedel motsvarande sådan avkastning av fastigheten som uppsamlats efter dödsfallet. Bolaget har ansetts skyldigt att betala stämpelskatt för förvärvet såsom för köp av fast egendom.
  • NJA 2001 s. 559:Fråga om entledigande av boutredningsman.

[K18]1 a §  När ett dödsbo ska delges är dödsbodelägarna tillsammans delgivningsmottagare. En av dödsbodelägarna är dock ensam delgivningsmottagare om han eller hon sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet. Den som tar emot handlingen ska så snart det kan ske underrätta övriga delägare om delgivningen.

[S2]Om boutredningsman har förordnats är denne i stället delgivningsmottagare. Lag (2010:1934).

  • RH 2005:23:Två dödsbodelägare har med åberopande av 18 kap. 1 a § ärvdabalken väckt talan i eget namn men för boets räkning mot den tredje dödsbodelägaren och en utomstående. Eftersom yrkandena i sak riktats endast mot den utomstående har förutsättningar för talan inte ansetts föreligga.

[K18]1 b §  När särskild dödsboförvaltning inte har anordnats enligt 19 kap. får enskilda delägare i mål som rör boet väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet.

[S2]Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången.

[S3]Väcker någon delägare talan mot dödsboet för egen räkning och har särskild dödsboförvaltning inte anordnats, förs boets talan i målet av övriga delägare. Lag (2010:1934).

[K18]2 §  Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos överförmyndaren enligt 11 kap.föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

[S2]Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller förhållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet. Lag (1994:1435).

[K18]3 §  Göres för dödsbo annan gäld än som erfordras för begravningen eller för boets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för dödsboet rättshandling som ej är för sådant ändamål erforderlig, är det ej för boet bindande, med mindre tredje man var i god tro.

Om någon företar en rättshandling för dödsboets räkning som inte är nödvändig är handlingen bara giltig om tredje man är i god tro.

  • RH 2010:43:Ett dödsbo har ålagts skyldighet att stå för kostnaderna för den avlidnes begravning när en enskild dödsbodelägare beställt begravningstjänsten. Fråga om frångående av kravet på så kallad samförvaltning i 18 kap. 1 § ärvdabalken.
  • NJA 2017 s. 405:Omprövning av ett beslut om skuldsanering. Gäldenärens död har inte ansetts inverka på betalningsplanen, men medför att en omprövning av skuldsaneringsbeslutet inte kan ske.

[K18]4 §  Vad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckningen äro dödsbodelägare är gällande, ändå att annan delägare finnes.

[S2]Har, innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medverkan av testamentstagare, är den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man var i god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteckningen förrättats.

[K18]5 §  Delägare som var för sin försörjning beroende av den döde äger såsom förskott å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten uppenbarligen förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen.

[S2]Efterlevande make och oförsörjda barn skola städse njuta nödigt underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet. Lag (1971:872).

En dödsbodelägare som varit ekonomiskt beroende av arvlåtaren har rätt att i förskott få ut en del av sitt arv för att klara av sin försörjning om det kan ske utan olägenhet för boutredningen.

[K18]6 §  Dödsbodelägare är pliktig att ersätta skada, som han med avseende å boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat någon, vars rätt är beroende av utredningen.

[S2]Äro flera ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla för en. Vad sålunda utgivits skall dem emellan fördelas efter deras andelar i kvarlåtenskapen, så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där ej jämkning prövas skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld som ligger envar delägare till last.

[K18]7 §  Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt.

[S2]Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid, får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet.

[S3]Tillsynsmyndigheten får på ansökan av dödsboet medge anstånd med avvecklingen, om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor.

[S4]Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och anstånd får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2001:94).

Prop. 2000/01:21: Tredje stycket har ändrats på så sätt att tillsynsmyndigheten, i stället för tingsrätten, beslutar om anstånd med avvecklingen. Vidare har bestämmelsen om att tingsrätten skall underrätta tillsynsmyndigheten om att anstånd beviljats utgått.

Bestämmelser om överklagande, som enligt paragrafens nuvarande lydelse finns i andra stycket, har tagits in i ett nytt fjärde stycke. Ändringen innebär att tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och anstånd överklagas ...

  • NJA 1999 s. 220:Skyldigheten för dödsbo som innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet att avveckla innehavet inom viss tid gäller även dödsbo med bara en delägare.
  • NJA 1997 s. 72:Avtal mellan delägare till jordbruksfastighet om förbud för enskild delägare att hos domstol begära försäljning av fastigheten har ansetts ha förfallit genom ikraftträdandet av lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. Denna lag har däremot inte ansetts hindra att den som genom gåva överlåter fastighet kan uppställa villkor om förbud mot försäljning på enskild delägares begäran. Trots att villkoret intagits i annan handling än gåvobrevet har det med hänsyn till omständigheterna ansetts rättsligt förpliktande.

[K19]1 §  Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe (testamentsexekutor), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas på begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det måste antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som erhållit legat omyndig eller har enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken god man eller förvaltare förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av boutredningsman, om överförmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill.

[S2]Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexekutor ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra uppdraget, skall rätten, då ansökan görs av någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet eljest blir känt, meddela beslut som avses i första stycket.

[S3]Beslut enligt denna paragraf får grundas även på testamente som ej vunnit laga kraft. Lag (1988:1255).

Paragrafen anger när en boutredningsman ska utses.

  • NJA 1995 s. 148:Fråga, vid ansökan om att ett dödsbo skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, under vilka förutsättningar den som åberopar ett tvistigt anspråk på universell testamentsrätt skall kunna provisoriskt anses som dödsbodelägare.
  • NJA 2002 s. 136:Dödsbo har på begäran av borgenär avträtts till förvaltning av boutredningsman när arvingarna, under påstående att fordringen inkräktade på deras rätt till laglott, skiftat boet utan att först betala borgenären eller avsätta medel till betalning åt denne.
  • NJA 2005 s. 400:Vid makes död har den efterlevande maken avstått från sin rätt vid arvskiftet till förmån för den avlidne makens barn. Fråga om barnen, som vid den efterlevande makens död saknat rätt till efterarv, är arvsberättigade i den mening som avses i 3 kap. 8 § ärvdabalken.
  • RH 2013:22:Fråga om förordnande av boutredningsman på ansökan av borgenär. En person som hade lån hos borgenären mot säkerhet i fast egendom avled. Borgenären hade ingen praktisk möjlighet att ta säkerheten i anspråk eftersom det inte förrättats bouppteckning för dödsboet. Hovrätten fann att borgenärens rätt måste anses äventyras på ett sådant sätt att ansökan om boutredningsman skulle bifallas.
  • NJA 2001 s. 559:Fråga om entledigande av boutredningsman.

[K19]2 §  Till en ansökan enligt 1 § skall fogas en kopia av bouppteckningen efter den döde och, om bouppteckningen har registrerats, ett bevis om detta. Är inte bouppteckning förrättad, lämnas trovärdig uppgift om delägarna i boet och deras hemvist samt, där testamentsexekutor är förordnad, om dennes namn och hemvist. Lag (2001:94).

Prop. 2000/01:21: Detta lagrum handlar om ansökan om förordnande av boutredningsman. Även efter genomförandet av reformen skall en sådan ansökan prövas av tingsrätt. Ändringen i paragrafen är föranledd av att det då inte längre kommer att förvaras några bouppteckningar på tingsrätterna. Ändringen innebär att en kopia av bouppteckningen, om sådan har förrättats, alltid måste bifogas en ansökan om boutredningsmannaförordnande. Har bouppteckningen blivit registrerad skall bevis därom bifogas, t.ex. genom att en kopia ...

[K19]3 §  Ett val av boutredningsman ska göras så att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende ska fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen.

[S2]En delägare får utses till boutredningsman.

[S3]Om testamentsexekutor är utsedd ska denne utses till boutredningsman, om det inte finns skäl som talar mot det.

[S4]I lagen (2015:417) om arv i internationella situationer finns bestämmelser om särskild boutredningsman. Lag (2015:418).

Prop. 2014/15:105: Paragrafen innehåller bestämmelser om utseende av boutredningsman. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

  • NJA 2007 s. 410:Enbart den omständigheten att en testamentsexekutor biträtt även arvlåtarens sambo med upprättande av testamente har inte ansetts utgöra skäl mot att testamentsexekutorn förordnas som boutredningsman.
  • NJA 1988 s. 594:Av arvlåtare i testamente utsedd testamentsexekutor har förordnats till boutredningsman trots att efterarvingar till arvlåtarens tidigare avlidna make motsatt sig detta. 19 kap 3 § ÄB.
  • NJA 2002 s. 428:Prövning av fråga om förordnande av boutredningsman.

[K19]4 §  Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsmän förordnas. Rätten äger bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och skall därvid tillika föreskriva, efter vilka grunder delningen skall ske.

[K19]5 §  Vill boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig orsak, skall han av rätten entledigas.

[S2]Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet eljest varder kunnigt.

[S3]Är testamentsexekutor förordnad till boutredningsman och förklaras testamentet sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida uppdraget likväl bör vara honom anförtrott.

  • NJA 1999 s. 512:Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.

[K19]6 §  Göres av samtliga delägare ansökan att boet ej längre skall förvaltas av boutredningsman, och är ej fall för handen som i 1 § andra stycket sägs, skall rätten, med boutredningsmannens entledigande, förordna därom, såframt det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av utredningen. Är testamentsexekutor förordnad till boutredningsman, skall hans samtycke inhämtas.

  • NJA 1999 s. 512:Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.
  • NJA 2015 s. 290:Rätt svarandepart rörande en talan om ogiltighet av en testamentarisk ändamålsbestämmelse som ska verkställas före skifte är testators dödsbo. Frågan om bestämmelsens giltighet kan därför inte med verkan mot dödsboet avgöras genom en process mellan dödsbodelägarna. Dödsboet har följaktligen ansetts sakna befogat intresse av att intervenera i en sådan process.
  • NJA 2004 s. 529:Fråga huruvida en i dödsbo förordnad boutredningsman bör entledigas på ansökan av dödsbodelägarna när mot dödsboet görs gällande anspråk som är tvistiga.

[K19]7 §  Avträdes dödsbos egendom till konkurs, är förordnandet för boutredningsman förfallet.

[K19]8 §  Dör boutredningsman, skall det av den som har hans egendom i sin vård utan dröjsmål anmälas hos rätten.

[K19]9 §  Har den som gjort ansökan enligt 1 § ej fullgjort vad i 2 § är stadgat, skall rätten förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felande ej är tillgängligt då ärendet upptages till vidare behandling, ansökningen skall vara förfallen.

[S2]Innan rätten meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, skola dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig, såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Där det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig inför rätten.

[S3]Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han samtyckt därtill eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra sig.

[K19]10 §  Kan i ärende som avses i 1 eller 5 § slutligt beslut ej omedelbart meddelas, äger rätten där det erfordras, meddela beslut att gälla intill dess att slutligt beslut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket sägs vinna tillämpning, i fråga om entledigande av boutredningsman dock endast där så kan ske utan märklig tidsutdräkt.

[S2]Mot rättens beslut skall i händelse av missnöje talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut må talan ej föras.

[K19]11 §  Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stadgat, företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

[S2]Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutredningsmannen söka träffa uppgörelse med borgenärerna. Om uppgörelse ej kan nås och delägarna ej fylla bristen samt ej heller offentligt ackord kommer till stånd, skall boutredningsmannen avträda boets egendom till konkurs.

[S3]I fråga om rättshandlingar som i avsevärd mån inverka på delägarnas behållning i boet samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom avyttring av egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av rörelse som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall boutredningsmannen inhämta delägarnas mening, om det lämpligen kan ske. Lag (1970:851).

  • RH 2004:55:Har en särskilt förordnad boutredningsman i ett internationellt dödsbo ådragit sig skadeståndsskyldighet för en ren förmögenhetsskada genom att inte bevaka ett testamente efter den döda? Omfattar principalansvaret i så fall en sådan skada som vållats av en anställd? (Jfr NJA 2000 s. 639).
  • NJA 2001 s. 559:Fråga om entledigande av boutredningsman.
Ändrad: SFS 1970:851

[K19]12 §  Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att tala och svara i mål som röra boet.

[K19]12 a §  När dödsboet förvaltas av boutredningsman får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och boutredningsmannen avstår från att föra boets talan.

[S2]Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången. Lag (1981:359).

  • NJA 2007 s. 69:Två av tre delägare i ett dödsbo, som var avträtt till förvaltning av boutredningsman, har väckt talan i eget namn men för dödsboets räkning mot den tredje delägaren och en utomstående. Talan mot dödsbodelägaren har stött sig på en annan rättslig grund än talan mot den utomstående. De båda dödsbodelägarna har ansetts sakna behörighet att föra den sist nämnda talan.

[K19]13 §  Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutredningsmannen enligt lagakraftvunnet testamente.

[S2]Har boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd som i första stycket sägs, är den ogill, om delägare väcker talan om klander därå inom tre månader från det han fick kännedom om åtgärden och senast inom ett år sedan lagfart eller inskrivning beviljades. Lag (1970:1001).

  • NJA 1994 s. 141:Fråga om rättens tillstånd enligt 19 kap 1 § ÄB för boutredningsman att överlåta dödsbos fastigheter till utomstående, då en delägare i dödsboet förklarat sig villig att förvärva fastigheterna till samma pris.
  • RH 1999:110:En boutredningsman ansökte om rättens tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken att försälja fast egendom tillhörig dödsboet. Det ansågs ankomma på denne - och inte rätten - att avgöra frågan om det förelåg skriftligt samtycke till försäljningen från samtliga dödsbodelägare eller om tillstånd till försäljningen av rätten erfordrades.
  • NJA 2009 s. 90:Fråga om förutsättningarna för rättens tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken för boutredningsman att överlåta dödsbos fastighet.
  • NJA 1983 s. 802:Fråga om erforderligt underlag för rättens prövning av ansökan om tillåtelse enligt 19 kap 13 § ÄB för boutredningsman att överlåta dödsbos fastighet.

[K19]14 §  Till dödsboet hörande penningmedel, som görs räntebärande genom insättning i bank eller kreditmarknadsföretag, ska sättas in i boets namn. Dödsboets egendom får inte heller i övrigt sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör. Värdehandlingar ska nedsättas i öppet förvar i bank eller kreditmarknadsföretag, om det sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.

[S2]Utöver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej förskottsvis utgivas till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är beroende av utredningen. Lag (2010:1205).

[K19]14 a §  Före den 1 april varje år skall boutredningsmannen avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående kalenderår. I redovisningen skall tas upp saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under året. Har medel innestått i bank eller annan inrättning skall vid redovisningen fogas bevis om insättningar och uttag under året samt behållning vid årets slut. När värdehandlingar nedsatts i bank eller kreditmarknadsföretag skall vid redovisningen fogas bevis av motsvarande innehåll.

[S2]Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet. Övriga delägare samt rätten skall samtidigt underrättas om vem som tillställts redovisningen. Dödsbodelägare som inte har tillställts redovisningen har rätt att på begäran hos boutredningsmannen erhålla ett exemplar av den. Finns det delägare i boet som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken skall ett exemplar tillställas överförmyndaren.

[S3]Fullgör boutredningsman ej vad som åligger honom enligt denna paragraf, kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin skyldighet. Lag (2004:423).

[K19]15 §  Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva redovisning för sin förvaltning.

[S2]Sedan bodelning eller arvskifte har förrättats av delägarna, skall boutredningsmannen lämna ut egendomen. Detsamma gäller när en delning som har verkställts av bodelningsförrättare eller skiftesman har vunnit laga kraft.

[S3]Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter vad nu är sagt, är han ock redovisningsskyldig.

[S4]När boutredningsman slutfört sitt uppdrag, må han på begäran entledigas av rätten. Lag (1987:231).

  • NJA 2009 s. 143:Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 1 a §§ ärvdabalken utgör inte hinder mot att en eller flera enskilda dödsbodelägare för talan mot andra dödsbodelägare, när denna talan hänför sig till arvskiftet och inte till någon förvaltningsåtgärd som rör dödsboet.
  • NJA 1999 s. 512:Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.
  • NJA 2001 s. 559:Fråga om entledigande av boutredningsman.
  • NJA 1983 s. 635:Enligt bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan A och B skulle A erhålla visst belopp av B. A klandrade bodelningen med yrkande om högre belopp. Innan klandertalan avgjorts väckte A talan mot B med yrkande att utfå det belopp som skulle utgå enligt den klandrade bodelningen. I detta läge ansågs A:s fordran på B enligt bodelningen inte vara förfallen till betalning. A ålades att ersätta B:s rättshjälpskostnader, då A ansågs ha inlett rättegång utan att B givit anledning därtill. 18 kap 3 § RB.

[K19]16 §  Kunna flera boutredningsmän, som hava förvaltningen odelad, ej enas i ärende, vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas till rättens avgörande. Mot rättens beslut må talan ej föras.

[K19]17 §  När dödsbodelägare begär det eller rätten eljest prövar lämpligt, skall rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsmannens förvaltning, såframt boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning som han kan finnas skyldig att utgiva. Gode mannen äger genomgå räkenskaper och andra handlingar ävensom verkställa inventering av egendomen. Han skall, på föreläggande av rätten eller framställning av delägare, meddela upplysningar om boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning, göra anmälan hos rätten.

[S2]Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansökan av delägare eller eljest, förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning eller ock förordna någon att granska förvaltningen och däröver avgiva berättelse.

[S3]Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa delägare, må rätten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej skall stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem emellan efter deras lotter i boet.

[K19]18 §  Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av utredningen.

[S2]Är flera utredningsmän ersättningspliktiga, svarar de solidariskt. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last.

[S3]Om skyldighet att hos bank eller kreditmarknadsföretag inbetala penningmedel, som tillkommer omyndig eller den för vilken god man eller förvaltare förordnats, stadgas i föräldrabalken. Lag (2004:423).

[K19]19 §  Om talan å boutredningsmans förvaltning gäller vad om syssloman är stadgat. Klandertalan må föras av envar delägare. Den som anställt klandertalan är berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

[S2]Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelse gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalningsskyldiga, svara de en för alla och alla för en.

  • NJA 1995 s. 648:Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.
  • NJA 1999 s. 512:Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.

[K19]20 §  Förordnande att vara testamentsexekutor skall, såvitt ej annat framgår av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

[S2]Det som sägs i 14 16, 18 och 19 §§ om boutredningsman skall tillämpas på testamentsexekutor och på den som genom testamente förordnats att endast i viss del verkställa utredningen efter den döde. Även i fråga om entledigande skall tillämpas det som sägs om boutredningsman. Skyldigheten enligt 14 a § att underrätta rätten om vem som tillställts årsredovisning gäller dock endast den som är boutredningsman. Lag (1996:245).

[K19]20 a §  När dödsboet förvaltas av testamentsexekutor med behörighet att företräda boet i rättegång får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och testamentsexekutorn avstår från att föra boets talan.

[S2]Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången. Lag (1981:359).

[K19]21 §  Rättens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan hinder av förd klagan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

[K19]21 a §  Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 1 och 5 §§. Lag (1996:245).

[K20]1 §  Bouppteckning skall förrättas senast tre månader efter dödsfallet, om inte Skatteverket efter ansökan inom samma tid med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

[S2]Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §. Lag (2003:675).

Prop. 2000/01:21: Ändringen i första stycket innebär att skattemyndigheten i stället för som i dag tingsrätten beslutar om anstånd med att förrätta bouppteckning.

I övrigt har språket i paragrafen moderniserats i mindre omfattning.

[K20]2 §  Dödsbodelägare som har egendomen i sin vård, boutredningsman eller testamentsexekutor skall bestämma tid och ort för bouppteckning samt utse två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den. Samtliga delägare skall kallas i god tid till förrättningen. Den avlidnes efterlevande make eller sambo skall alltid kallas. Skall lott i kvarlåtenskapen åtnjutas först sedan arvinge eller universell testamentstagare har avlidit, skall även den kallas som vid tiden för bouppteckningen är närmast att sålunda ta arv eller testamente.

[S2]Omhändertages ej egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutor, ankommer på annan, som efter vad i 18 kap. 2 § sägs har egendomen i sin vård, att föranstalta om bouppteckning. Lag (1987:231).

När och hur bouppteckningen ska gå till. Rörande de personer som ska kallas till bouppteckningen är det viktigt att komma ihåg att en arvinge som gått miste om sitt arv på grund av ett testamente ska kallas, om testamentet inte vunnit laga kraft.

  • HFD 2016:32:En frånskild make ska kallas till bouppteckningsförrättning med anledning av den tidigare makens bortgång när bodelning med anledning av äktenskapsskillnaden inte har ägt rum.
  • RÅ 2004:37:Bestämmelsen i 20 kap. 2 § ärvdabalken att två gode män skall utses att förrätta bouppteckning har inte ansetts innefatta ett krav på att de gode männen måste vara samtidigt närvarande vid bouppteckningsförrättningen.
  • RH 1995:77:Bouppteckning har ansetts ogiltig, eftersom efterarvingar varit gode män.

[K20]3 §  I bouppteckningen anges dagen för förrättningen, den dödes fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481), hemvist och dödsdag. Även namn och hemvist för dem som skall ha kallats till förrättningen skall anges. För underårig skall anges födelsedatum och för arvinge skall anges hans släktskap med den döde. Arvinge skall anges även om han är utesluten från del i kvarlåtenskapen. Om den döde efterlämnar en make, skall för bröstarvingar anges om de är bröstarvingar även till maken. Kan uppgift i visst hänseende inte lämnas, skall det anmärkas.

[S2]Av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid förrättningen. Där någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas bevis att han i tid blivit kallad. Lag (2001:94).

Formalia som ska anges i bouppteckningen.

Prop. 2000/01:21: I paragrafens första stycke har kravet på att den avlidnes yrke skall anges tagits bort. Ett krav på att den avlidnes personnummer eller samordningsnummer skall anges har lagts till. Som framgår av avsnitt 5.6 kan enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481) personer som inte är eller har varit folkbokförda här i landet efter begäran av en myndighet ...

  • RÅ 2007:63:Det krävs inte att dödsbodelägare har tagit del av kallelse till bouppteckningsförrättning för att registrering av bouppteckning skall få ske.

[K20]3 a §  Skatteverket får till dödsboet översända en förtryckt bouppteckningsblankett med följande uppgifter om den döde:

  1. fullständigt namn och person- eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481),
  2. hemvist,
  3. dödsdag,
  4. civilstånd,
  5. äktenskapsförord och
  6. fastighetsinnehav.

[S2]Även uppgift om efterlevande makes namn och fastighetsinnehav samt dödsboets adress får förtryckas. Lag (2003:675).

Prop. 2000/01:117: I paragrafen, som är ny, ges skattemyndigheten rätt att sända ut en blankett för bouppteckning till dödsboet där vissa uppgifter om den döde har förtryckts. De uppgifter som skattemyndigheten har möjlighet att förtrycka är den dödes fullständiga namn och person- eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481), hemvist, dödsdag, civilstånd, äktenskapsförord och fastighetsinnehav.

Även vissa uppgifter ...

[K20]4 §  Den dödes tillgångar och skulder antecknas sådana de var vid dödsfallet. Därvid anges tillgångarnas värde och skuldernas belopp.

[S2]Var den döde gift, skall båda makarnas tillgångar och skulder var för sig antecknas och värderas. Hade makarna eller en av dem enskild egendom eller sådan rättighet som enligt 10 kap. 3 § äktenskapsbalken inte skall ingå i bodelning, skall grunden för att egendomen skall vara undantagen från bodelningen och egendomens värde anges särskilt, om det inte på grund av förhållandena är obehövligt.

[S3]Efterlämnar den döde en sambo och hade någon av dem förvärvat bostad eller bohag för gemensamt begagnande, skall denna egendom antecknas och värderas särskilt, om den efterlevande sambon har begärt bodelning. Därvid skall anges vem egendomen tillhör. Även fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt i egendomen eller av annan anledning är att hänföra till denna egendom skall antecknas. Om den efterlevande sambon eller den avlidna sambons övriga dödsbodelägare begär att få täckning för annan skuld ur egendomen, skall sambons samtliga tillgångar och skulder antecknas och värderas. Lag (1987:231).

Paragrafen anger hur skulder och tillgångar ska listas i bouppteckningen. Andra stycket rör situationen där arvlåtaren var gift medan tredje stycket rör den situation där arvlåtearen var sambo.

  • RH 1993:66:Inregistrerade bouppteckningar har saknat uppgift om efterlevande makes enskilda egendom. Fråga huruvida detta fel kan rättas besvärsvägen eller om tilläggsbouppteckning är nödvändig.

[K20]5 §  Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrift fogas därvid såsom bilaga.

[S2]Bouppteckningen skall också innehålla uppgift om livförsäkringar och tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.

[S3]Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor. Lag (1993:932).

Tredje stycket rör bland annat de situationer som behandlas i 6 kap.

  • NJA 1993 s. 594:Uppgifter om gåvor från en avliden till vissa bröstarvingar lämnades först i en tilläggsbouppteckning. Bröstarvinge, som kallats till förrättningen för huvudbouppteckning, väckte enligt 7 kap 4 § ÄB talan om återbäring av gåvorna för utfående av laglott sedan mer än ett år förflutit från huvudbouppteckningen men inom ett år räknat från tilläggsbouppteckningen. Talan ansågs ha väckts för sent.

[K20]6 §  Den som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till boet skall såsom bouppgivare lämna uppgifter om boet. Varje delägare samt efterlevande make eller sambo skall på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen.

[S2]Bouppgivaren skall på handlingen teckna försäkran på heder och samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats. Bouppgivaren skall bekräfta sina uppgifter med ed, om talan om edgång förs av någon vars rätt kan bero därav eller av boutredningsman eller testamentsexekutor. Samma skyldighet har dessutom dödsbodelägare samt efterlevande make eller sambo som inte har varit bouppgivare. Även andra personer som har tagit befattning med boet kan åläggas att bekräfta uppgifterna i bouppteckningen under ed.

[S3]Gode männen skall på handlingen intyga att allt har blivit riktigt antecknat och att tillgångarna har värderats efter bästa förstånd. Lag (1987:231).

[K20]7 §  Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning förrättas å varje ort. I en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning av boets tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga tillämpning allenast å den bouppteckningen.

[K20]8 §  Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en bestyrkt kopia ges in för registrering till Skatteverket. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.

[S2]En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos Skatteverket.

[S3]Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, behöver denna kopia omfatta endast erforderliga delar.

[S4]Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets bekostnad. Lag (2003:675).

Prop. 2000/01:21: Ändringarna i första stycket innebär bl.a. att det är till en skattemyndighet, och inte som i dag till en tingsrätt, bouppteckningen skall ges in. Vilken skattemyndighet som är behörig framgår av 34 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

Ändringen i andra stycket innebär att en bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos skattemyndigheten i stället för som i dag hos tingsrätten.

Vidare har en mindre språklig omarbetning skett.

[K20]8 a §  Räcker den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods inte till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och omfattar tillgångarna inte fast egendom eller tomträtt, behöver bouppteckning inte förrättas, om dödsboanmälan görs till Skatteverket av socialnämnden.

[S2]Dödsboanmälan skall vara skriftlig och innehålla den dödes fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481), hemvist, bostadsadress och dödsdag samt intyg, utvisande att beträffande tillgångarna föreligger fall som avses i första stycket. I anmälan skall även dödsbodelägares namn och bostadsadresser anges, om uppgifterna kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör göras inom två månader efter dödsfallet. Den skall förvaras hos Skatteverket.

[S3]Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om det begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas och det därför ej längre föreligger sådant fall som avses i första stycket. Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 § första stycket motsvarande tillämpning. Lag (2003:675).

Prop. 2000/01:21: Ändringarna i första och andra styckena innebär att dödsboanmälan, som i dag lämnas in till och förvaras hos tingsrätten, i stället skall lämnas in till skattemyndigheten och förvaras där.

Vidare har i andra stycket införts ett krav på angivande av samordningsnummer (jfr. komm. till 20 kap. 3 §). Liksom beträffande bouppteckningar torde det endast i undantagsfall förekomma att samordningsnummer anges i en dödsboanmälan.

Språket i paragrafen ...

[K20]9 §  Skatteverket skall se till att bouppteckning, när sådan krävs, förrättas och ges in inom föreskriven tid. Om det har försummats får Skatteverket vid vite förelägga viss tid eller, där bouppteckning inte skett, förordna en lämplig person att föranstalta om det. Sådant förordnande utgör inte hinder att vara god man vid förrättningen.

[S2]Skatteverket skall registrera bouppteckningen och förse den med bevis om detta.

[S3]Registrering av bouppteckning får inte ske, om det inte framgår att vid bouppteckningen har gått till på det sätt som sägs i detta kapitel. Är bouppteckningen bristfällig, får Skatteverket med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall avhjälpas.

[S4]Den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckning får föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Lag (2003:675).

Prop. 2000/01:21: Ändringarna i första stycket innebär att tillsynsansvaret för att en bouppteckning förrättas och ges in förs över från tingsrätten till skattemyndigheten. Vidare skall beslut om att förelägga vite när bouppteckningsskyldigheten inte uppfylls fattas av skattemyndigheten. Även förordnande av lämplig person att föranstalta om bouppteckning skall beslutas av skattemyndigheten.

Ett nytt andra stycke har tillförts paragrafen. Ärvdabalken ...

  • NJA 1983 s. 378:Beslut om utdömande av vite som förelagts såsom led i fullgörandet av TR:s skyldighet enligt 20 kap 9 § ÄB att tillse att bouppteckning förrättas och inges för inregistrering är att behandla som ett beslut under rättegången mot vilket talan enligt 49 kap 4 § 1 st 4 RB skall föras särskilt. Då beslutet ej såsom enligt 17 kap 13 § 2 st RB bort ske innehållit uppgift härom har giltig ursäkt för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan ansetts föreligga, varför ansökan om återställande av försutten tid bifallits.
  • RÅ 2004:19:Föreläggande vid vite att inom viss tid ge in bouppteckning enligt 20 kap. 9 § ärvdabalken utgör ett överklagbart beslut.

[K20]10 §  Blir en ny tillgång eller skuld känd efter det att bouppteckning har förrättats eller upptäcks annan felaktighet i bouppteckningen, skall tilläggsbouppteckning innehållande tillägg eller rättelse förrättas inom en månad.

[S2]Tilläggsbouppteckning skall också förrättas, om efterlevande sambo efter det att bouppteckning har förrättats framställer en sådan begäran om skuldtäckning som avses i 4 § tredje stycket fjärde meningen och sambons tillgångar och skulder inte tidigare har antecknats och värderats. I detta fall skall tilläggsbouppteckningen förrättas inom tre månader från det att begäran framställdes.

[S3]Beträffande tilläggsbouppteckning gäller i övrigt vad som förut i detta kapitel är föreskrivet om bouppteckning. Lag (1987:231).

  • NJA 1982 s. 125:I bouppteckning gjord anteckning om arvsavstående till förmån för A och B har felformulerats så, att A och B kommit att framstå som dödsbodelägare. Rätteligen hade A och B intagit en ställning jämförlig med legatariers. Tilläggsbouppteckning har ansetts böra ske.
  • RH 1993:66:Inregistrerade bouppteckningar har saknat uppgift om efterlevande makes enskilda egendom. Fråga huruvida detta fel kan rättas besvärsvägen eller om tilläggsbouppteckning är nödvändig.
  • NJA 1984 s. 176:Arvsskattemål. I bouppteckning angavs felaktigt att viss egendom var den efterlevande makens enskilda. Den felaktiga uppgiften rättades sedermera genom en tilläggsbouppteckning. Den omständigheten att det med hänsyn till innehållet i ett vid den ursprungliga bouppteckningen fogat äktenskapsförord hade varit möjligt att uppmärksamma felaktigheten redan vid inregistreringen av denna bouppteckning har inte ansetts utgöra skäl att underlåta efterbeskattning på grundval av tilläggsbouppteckningen. 32 § d) lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
  • NJA 1997 s. 22:I överklagande av TR:s beslut om arvsskatt har angetts att den till grund för beslutet liggande bouppteckningen felaktigt saknat uppgift om att behållningen utgjorts av andel i oskiftat dödsbo. Felet har ansetts vara sådant som enligt 20 kap 10 § ÄB skall föranleda förrättande av tilläggsbouppteckning. Överklagandet har därför avvisats.
  • RH 1993:46:I en bouppteckning har en låneskuld, som den efterlevande maken enligt överenskommelse mellan makarna ensam svarade för, redovisats som belastande vardera makens egendom med hälften. Fråga om sådan felaktighet förekommit i bouppteckningen att den kan rättas genom tilläggsbouppteckning.
  • NJA 1981 s. 300:Arvsskattemål. Någon tid efter det att bouppteckning registrerats och arvsskatt erlagts försäljs boet tillhörigt lösöre på auktion varvid det inbringar avsevärt högre belopp än det vartill egendomen upptagits i bouppteckningen. Prövning av huruvida vad sålunda förekommit borde föranleda uttagande av högre arvsskatt har ansetts böra ske genom besvär över arvsskattebeslutet och sålunda ej efter upprättande och inregistrering av tilläggsbouppteckning. Jfr 32 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
  • NJA 1994 s. 93:Arvsskattemål. Ett dödsbo överklagade TR:s beslut om arvsskatt och gjorde gällande, att vissa i bouppteckningen upptagna fordringar hade värderats felaktigt. Talan har ansetts inte innefatta något påstående om sådan felaktighet i bouppteckningen som avses i 20 kap 10 § ÄB.
  • NJA 1991 s. 143:I en bouppteckning antecknades debiterade kvarskatter som den avlidne åvilande skulder. Det visade sig senare att skulderna hade bortfallit genom ändring i taxeringarna. Skyldighet enligt 20 kap 10 § ÄB att förrätta tilläggsbouppteckning har ansetts föreligga.

[K20]11 §  I fråga om förfarandet hos Skatteverket och om överklagande gäller i övrigt den upphävda lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Lag (2004:1340).

Prop. 2000/01:21: Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse skall tingsrätten, när det i den dödes tillgångar ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, underrätta tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, om dödsfallet. Till

följd av reformen skall den skyldigheten överföras till skattemyndigheten. En bestämmelse om denna underrättelseskyldighet skall, som redovisats ...

Prop. 2004/05:25: Ändringen innebär att hänvisningen görs till den upphävda lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Hänvisningen behövs eftersom vissa beslut under Skatteverkets handläggning av bouppteckningar t.ex. kan överklagas enligt regler i AGL (se RÅ 2004 ref. 19).

  • RÅ 2004:19:Föreläggande vid vite att inom viss tid ge in bouppteckning enligt 20 kap. 9 § ärvdabalken utgör ett överklagbart beslut.
12 § Har upphävts genom lag (2001:94).

[K21]1 §  Innan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades eller, om boet förvaltas av boutredningsman, uppgörelse har träffats med samtliga borgenärer om betalningen av skulderna får en skuld betalas endast om det med fog kan antas att betalningen inte är till skada för borgenärerna. Lag (1981:359).

[K21]2 §  Sedan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades får borgenärerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka inte har förfallit till betalning och för vilka det inte redan finns tillräcklig säkerhet. Ställs ej säkerhet inom tre månader, får dödsboet inte längre tillgodoräkna sig någon förfallotid. Lag (1981:359).

  • NJA 2017 s. 405:Omprövning av ett beslut om skuldsanering. Gäldenärens död har inte ansetts inverka på betalningsplanen, men medför att en omprövning av skuldsaneringsbeslutet inte kan ske.

[K21]3 §  Finns det flera delägare i dödsboet eller är allmänna arvsfonden ensam delägare, får en skuld som inte förfaller till betalning inom sex månader sägas upp hos borgenären till betalning sex månader efter uppsägningen. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har företagshypotek eller panträtt på grund av inteckning och inom tre månader efter uppsägningen meddelar att han eller hon vill hålla sig endast till säkerheten, behöver betalning dock inte tas emot före förfallodagen. Lag (2008:987).

  • NJA 2017 s. 405:Omprövning av ett beslut om skuldsanering. Gäldenärens död har inte ansetts inverka på betalningsplanen, men medför att en omprövning av skuldsaneringsbeslutet inte kan ske.

[K21]4 §  Sker bodelning eller arvskifte innan den dödes och boets andra skulder har betalts eller medel till deras betalning har ställts under särskild vård, skall bodelningen eller skiftet gå åter.

[S2]Är skulderna inte större än att de kan betalas av den dödes tillgångar och, om han var gift, vad som av den andra makens egendom skulle ha belöpt på hans lott för det fall att skulderna hade beaktats vid bodelningen, skall återgången begränsas till vad som behövs för att skulderna och kostnaderna för boets förvaltning skall kunna betalas. Vad som sålunda behövs skall utges av delägarna i förhållande till vad var och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. I övrigt skall bodelningen eller skiftet bestå.

[S3]Finns egendom som skall lämnas åter inte i behåll, skall ersättning utges för det värde egendomen hade när återgång påkallades, om det inte finns särskilda skäl mot detta. Uppkommer brist hos någon delägare, skall de övriga delägarna täcka bristen med vad de har fått vid bodelningen eller skiftet. Vad som behövs för att bristen skall kunna täckas skall utges av delägarna i förhållande till vad var och en av dem sålunda har fått. Lag (1981:359).

[K21]5 §  Egendom som har utgetts som legat eller i enlighet med en ändamålsbestämmelse skall lämnas tillbaka till boet, om det behövs för att den dödes skulder skall kunna betalas. Finns egendomen inte i behåll, skall ersättning utges för det värde egendomen hade när återlämnande påkallades, om det inte finns särskilda skäl mot detta. Lag (1981:359).

[K21]6 §  Den som enligt 4 eller 5 § är skyldig att lämna tillbaka egendom till boet eller att ersätta egendomens värde skall utge även ränta eller avkomst av egendomen. Han har dock själv rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för egendomen och, om han var i god tro, kostnader som har varit till nytta för egendomen. Lag (1981:359).

22 kap. Om verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser

Definition av legat finns i 11 kap. 10 § 1 stycket. Legaten ska alltså delas ut innan arvingarna och de universella testamentstagarna får sina delar.

[K22]1 §  Legat av oskifto skall utgivas så snart det kan ske utan men för någon, vars rätt är beroende av boets utredning.

[S2]Företages arvskifte innan legatet utgivits eller egendom, som därför erfordras, blivit ställd under särskild vård, äro delägarna en för alla och alla för en ansvariga för förordnandets verkställande såsom om skifte ej ägt rum. Vad sålunda utgivits skall dem emellan fördelas enligt den i 18 kap. 6 § stadgade grunden.

[K22]2 §  Skall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare, är denne pliktig att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom som är avsedd för legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror att egendomen ej utgivits till honom, skall han gälda skadan.

[K22]3 §  Varder i fråga om legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller eljest äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas för legatets utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under särskild vård.

[K22]4 §  Avser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet, avkastningen tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej föranletts av boutredningen, av honom gäldas innan egendomen utgives.

[K22]5 §  Å legat, som avser visst penningbelopp, äger testamentstagaren, såvitt ej annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta, sedan fyra månader förflutit från testators död. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden fram till dess legatet enligt 1 § i detta kapitel skall utgivas och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag (1975:640).

[K22]6 §  Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande tillämpning å ändamålsbestämmelse.

[K22]7 §  Underlåter någon vad honom åligger med avseende å verkställande av ändamålsbestämmelse, må talan därom föras av testators arvinge, vare sig han äger del i boet eller ej, efterlevande make, arvinges avkomling eller universell testamentstagare, så ock av boutredningsman eller testamentsexekutor.

[S2]Då fråga är om allmännyttigt ändamål, må talan jämväl föras på förordnande av länsstyrelsen i det län där verkställigheten huvudsakligen skall ske.

  • NJA 2009 s. 646:En stiftelse under bildande har ansetts inte kunna föra talan om utfående av stiftelsekapitalet. Sådan talan skulle däremot ha kunnat föras i eget namn för stiftelsens räkning av styrelsen eller förvaltaren för stiftelsen eller av en av stiftaren utpekad företrädare för stiftelsen.

23 kap. Om arvskifte

[K23]1 §  Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

[S2]Var den döde gift, skall först bodelning förrättas enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. Efterlämnar den döde en sambo och begär denne bodelning enligt sambolagen (2003:376), skall bodelningen förrättas innan arvskifte äger rum. Lag (2003:377).

Arvingar och testamentstagare kan komma överens om hur arvet ska fördelas så länge det inte inverkar på en tvist mellan dödsboet (eller någon av dess delägare) och tredje man.

Bodelning för makar finns i 9 kap.äktenskapsbalken och för sambos i 8-21 §§sambolagen (2003:376).

[K23]2 §  Mot någon delägares bestridande får skifte ej företas innan bouppteckning har förrättats och alla kända skulder har betalts eller medel till deras betalning har ställts under särskild vård eller uppgörelse har träffats som innebär att delägaren inte svarar för skulderna.

[S2]Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, får skifte ej mot delägares bestridande äga rum innan förordnandet har verkställts eller delägaren har fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom har blivit ställd under särskild vård.

[S3]Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutor, får skifte ej företas innan denne har anmält att utredningen har slutförts. Lag (1987:231).

[K23]3 §  Envar delägare äger vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom; dock bör vad ej lämpligen kan delas eller skiljas såvitt möjligt läggas å en lott. Fordran å delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott förslår.

[S2]Har vid skifte fastighet delats så, att delägare fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den handling som enligt 4 § upprättas över skiftet, innehava dessa delägare fastigheten under samäganderätt.

[S3]Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen. Lag (1970:1001).

Saker som inte bör delas upp ska läggas på en lott om det är möjligt. För att undvika samägande kan egendomen säljas och pengarna delas upp mellan arvingar och testamentstagare.

  • NJA 2015 s. 558:Arvskifte. Vid värderingen av aktier kan en skiftesman ta hänsyn till den realisationsvinstskatt som en försäljning av aktierna kan beräknas medföra för den som får aktierna på sin lott.
  • NJA 1987 s. 943:Tillämpning av 23 kap 3 § 1 st ÄB vid s k tvångsskifte enligt 8 § 2 st samma kapitel.

[K23]4 §  Över arvskifte skall upprättas en handling som skrivs under av delägarna. Lag (1987:231).

Formkravet är alltså en skriftlig handling som skrivs under av dödsbodelägarna.

[K23]5 §  På en delägares begäran ska rätten utse någon att vara skiftesman. Det som föreskrivs i 17 kap.14 och 69 §§äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make ska gälla i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen ska dock betalas av dödsboet.

[S2]Om boet ställs under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt beslut skiftesman. Detta gäller dock inte, om någon annan redan har utsetts till skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet.

[S3]En dödsbodelägare eller en person som på annat sätt är beroende av arvskiftet får inte utses till skiftesman. Lag (2015:418).

Skiftesman ska skiljas från boutredningsman. Finns redan en boutredningsman eller testamentsexekutor blir denne automatiskt även skiftesman (man kan dock entlediga bouppteckningsmannen från uppgiften som skiftesman och utse någon annan till detta). Skiftesmannens uppgift är att vid tvist värdera och fördela arvet.

  • NJA 2009 s. 143:Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 1 a §§ ärvdabalken utgör inte hinder mot att en eller flera enskilda dödsbodelägare för talan mot andra dödsbodelägare, när denna talan hänför sig till arvskiftet och inte till någon förvaltningsåtgärd som rör dödsboet.

[K23]6 §  Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 5 §. Lag (1996:245).

[S2]7 § har upphävts genom Lag 1987:231.

[S3]8 § har upphävts genom Lag 1987:231.

[S4]9 § har upphävts genom Lag 1987:231.

[K24]1 §  Om ett dödsbo förvaltas av delägarna gemensamt och de har kommit överens om att leva samman i oskiftat bo, gäller i fråga om förvaltningen av boet och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. 1 §, om inte annat har avtalats. Också bestämmelserna i 3, 4, 6 och 7 §§ samma kapitel skall tillämpas.

[S2]I fråga om rätten för enskilda delägare att väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap. 1 a §, om inte annat avtalats mellan delägarna. Lag (1989:30).

  • NJA 1997 s. 72:Avtal mellan delägare till jordbruksfastighet om förbud för enskild delägare att hos domstol begära försäljning av fastigheten har ansetts ha förfallit genom ikraftträdandet av lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. Denna lag har däremot inte ansetts hindra att den som genom gåva överlåter fastighet kan uppställa villkor om förbud mot försäljning på enskild delägares begäran. Trots att villkoret intagits i annan handling än gåvobrevet har det med hänsyn till omständigheterna ansetts rättsligt förpliktande.

[K24]2 §  Såvitt avkastningen ej skall användas till bekostnad av gemensam hushållning eller eljest för gemensam räkning, är envar delägare berättigad att efter varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen avkastning.

[K24]3 §  Har ej tid fastställts för beståndet av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, är avtalet gällande tills tre månader förflutit sedan det blivit av någon delägare uppsagt hos de övriga. Samma lag vare, där vid avtal gällande för bestämd tid sammanlevnaden fortsatt efter den tidens utgång.

[K24]4 §  Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör delägare och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit i avtalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader därefter, upphöra att gälla tre månader efter uppsägningen.

[S2]Om förmyndare, god man eller förvaltare deltagit i avtalet, skall vid förmynderskapets, godmanskapets eller förvaltarskapets upphörande rätt till uppsägning som avses i första stycket tillkomma den på vars vägnar avtalet slutits. Lag (1988:1255).

[K24]5 §  Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ändring inträtt i de förhållanden som därvid var avgörande, eller befinns avtalet av annan särskild orsak ej böra bestå, får rätten på delägares talan förklara, att avtalet skall upphöra att gälla.

[S2]Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för delägare som är omyndig eller för vilken god man eller förvaltare är förordnad, är särskilt stadgat. Lag (1988:1255).

[K24]6 §  Förordnas om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, är avtal om sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnande meddelas på ansökan av delägare.

25 kap. Har upphävts genom lag (2005:131).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Ärvdabalk (1958:637)

Förarbeten
Prop. 1958:B 23

Ändring, SFS 1964:165

Omfattning
ändr. 15 kap 1, 3 §§

Ändring, SFS 1964:325

Omfattning
ändr. 4 kap 5 §

Ändring, SFS 1969:159

Omfattning
ändr. 8 kap 1 §, 9 kap 1 §

Ändring, SFS 1969:224

Omfattning
upph. 5 kap 2-4 §§

Ändring, SFS 1969:621

Övergångsbestämmelse

  1. Är barn utom äktenskap fött innan nya lagen trätt i kraft och skulle icke arvsrätt mellan fadern och barnet ha förelegat redan enligt äldre lag, ärver barnet och dess bröstarvingar fadern och dennes släktingar endast under förutsättning att annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter i boet inom tre månader från dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen fått kännedom om arvingen eller anteckning om barnet före arvfallet gjorts i personakt eller registrerats i folkbokföringen för arvlåtaren eller annan från vilken arvingen härleder sin arvsrätt. Lag (1991:489).
Omfattning
upph. 4 kap 3-5 §§, 8 kap 10 §; ändr. 4 kap 1 §, 8 kap 9 §, rubr. till 4 kap

Ändring, SFS 1969:800

Omfattning
ändr. 14 kap 2 §, 20 kap 8 §, 25 kap 2 §

Ändring, SFS 1970:430

Förarbeten
Prop. 1970:13
Omfattning
ändr. 16 kap 5 §, 25 kap 4 §

Ändring, SFS 1970:851

Förarbeten
Prop. 1970:136
Omfattning
ändr. 19 kap 11 §

Ändring, SFS 1970:1001

Förarbeten
Prop. 1970:145
Omfattning
ändr. 11 kap 5 §, 12 kap 7 §, 19 kap 13 §, 21 kap 10 §, 23 kap 3 §; nya 12 kap 12, 13 §§

Ändring, SFS 1971:872

Förarbeten
Prop. 1971:143
Omfattning
upph. 4 kap, 8 kap 9 §; ändr. 10 kap 4 §, 18 kap 5 §

Ändring, SFS 1973:647

Förarbeten
Prop. 1973:32
Omfattning
ändr. 3 kap 8 §, 25 kap 3 §

Ändring, SFS 1974:237

Förarbeten
Prop. 1974:44
Omfattning
ändr. 9 kap 1 §

Ändring, SFS 1974:238

Förarbeten
Prop. 1974:44
Omfattning
ändr. 3 p övergångsbest. till 1969:621

Ändring, SFS 1974:1039

Förarbeten
Prop. 1974:142
Omfattning
ändr. 19 kap 14, 15 §§, 20 kap 8 §; ny 19 kap 14 a §

Ändring, SFS 1975:245

Förarbeten
Prop. 1975:6
Omfattning
nya 7 kap 7 §, 14 kap 6 §

Ändring, SFS 1975:640

Förarbeten
Prop. 1975:102
Omfattning
ändr. 22 kap 5 §, 25 kap 7 §

Lag (1976:221) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1975/76:50
Omfattning
ändr. 18 kap 2 §, 20 kap 1, 9 §§, rubr. till 20 kap; ny 20 kap 8 a §

Lag (1976:1117) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1976/77:32
Omfattning
ändr. 16 kap 4 §; ny 16 kap 3 a §

Lag (1977:659) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1976/77:63
Omfattning
ändr. 16 kap 1, 2 §§, 25 kap 4 §

Lag (1978:855) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1978/79:12
Omfattning
upph. 7 kap 6 §, 8 kap

Lag (1981:359) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1980/81:48
Omfattning
ändr. 18 kap 2 §, 21 kap, 23 kap 2 §, 24 kap 1 §, 25 kap 1, 5 §§; nya 18 kap 1 a §, 19 kap 12 a, 20 a §§; omtryck

Lag (1984:655) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1983/84:128
Omfattning
ändr. 21 kap 3 §
Ikraftträder
1986-01-01

Lag (1987:231) om ändring i ärvdabalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft samtidigt som äktenskapsbalken.
  2. Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.
  3. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 8 § skall tillämpas även om den först avlidna maken har avlidit före ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1986/87:1
Omfattning
upph. 23 kap 6-9 §§; ändr. 1 kap 3 §, 3 kap 1, 2, 7, 8 §§, 6 kap 1, 7 §§, 7 kap 3 §, 11 kap 8 §, 14 kap 4 §, 16 kap 1, 8, 9 §§, 18 kap 1 §, 19 kap 15 §, 20 kap 2-4, 6, 10 §§, 23 kap 1, 2, 4, 5 §§; nya 3 kap 9, 10 §§
Ikraftträder
1988-01-01

Lag (1987:815) om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1986/87:124
Omfattning
ändr. 3 kap 7 § i 1987:231
Ikraftträder
1988-01-01

Lag (1988:1255) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1987/88:124
Omfattning
ändr. 12 kap 9, 11 §§, 17 kap 2 §, 18 kap 2 §, 19 kap 1, 14 a, 18 §§, 20 kap 8 §, 24 kap 4, 5 §§
Ikraftträder
1989-01-01

Lag (1988:1453) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1987/88:58
Omfattning
ändr. 23 kap 5 §
Ikraftträder
1989-01-01

Lag (1989:30) om ändring i ärvdabalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
  2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, gäller i stället för vad som sägs i 18 kap. 7 § första stycket första meningen att boet skall ha avvecklat fastighetsinnehavet senast den 1 juli 1993. Lag (1990:1385).
Förarbeten
Prop. 1988/89:9
Omfattning
ändr. 24 kap 1 §; nya 18 kap 7 §, 20 kap 11 §
Ikraftträder
1989-07-01

Lag (1989:308) om ändring i ärvdabalken

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har någon testamentstagare vid lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att testamentet inte har bevakats enligt äldre bestämmelser, skall den rättsförlusten kvarstå.
Förarbeten
Prop. 1988/89:88
Omfattning
upph. 14 kap 1-3 §§; ändr. 14 kap 4 §, rubr. till 14 kap
Ikraftträder
1989-07-01

Lag (1990:35) om ändring i ärvdabalken

Omfattning
ändr. 15 kap 1 §
Ikraftträder
1990-04-01

Lag (1990:1385) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1990/91:47
Omfattning
ändr. 18 kap 7 §, 20 kap 11 §, övergångsbest. till 1989:30
Ikraftträder
1991-01-01

Lag (1991:489) om ändring i lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1990/91:153
Omfattning
ändr. 3 p övergångsbest. till 1969:621
Ikraftträder
1991-07-01

Lag (1991:506) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Prop. 1990/91:153
Omfattning
ändr. 25 kap 3 §
Ikraftträder
1991-07-01

Lag (1991:1547) om ändring i ärvdabalken

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
  2. Har gärningen begåtts före ikraftträdandet, skall 15 kap. 1 § i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas.
Förarbeten
Prop. 1990/91:194
Omfattning
ändr. 10 kap 4 §, 13 kap 2 §, 15 kap 1, 3 §§
Ikraftträder
1992-01-01

Lag (1993:932) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Rskr. 1992/93:359, Prop. 1992/93:187, Bet. 1992/93:SkU31
Omfattning
ändr. 20 kap 5 §
Ikraftträder
1994-01-01

Lag (1994:1434) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Rskr. 1994/95:29, Prop. 1993/94:251, Bet. 1994/95:LU3
Omfattning
ändr. 12 kap 5 §, 18 kap 2 §, 19 kap 18 §
Ikraftträder
1995-07-01

Lag (1996:245) om ändring i ärvdabalken

Förarbeten
Rskr. 1995/96:193, Prop. 1995/96:115, Bet. 1995/96:JuU17
Omfattning
ändr. 19 kap 20 §; nya 19 kap 21 a §, 20 kap 12 §, 23 kap 6 §
Ikraftträder
1996-07-01

Lag (2001:94) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
  2. 18 kap. 7 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om ärenden om anstånd om ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.
  3. Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande enligt 18 kap. 7 § skall, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet, 18 kap. 7 § i den äldre lydelsen fortfarande gälla.
  4. En dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall handläggas av tingsrätten om handlingen har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller därvid fortfarande.
  5. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse är behörig att handlägga en dödsboanmälan eller ett ärende om registrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall då lämna över ingivna handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om överlämnandet. Sedan en bouppteckning eller tilläggsbouppteckning har registrerats, skall en kopia av handlingen sändas för förvaring till den tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse. En kopia av handlingen skall förvaras även hos den beslutande tingsrätten. Dödsboanmälan skall sändas för förvaring till den tingsrätt som anges i 20 kap. 8 § i dess äldre lydelse. En kopia av dödsboanmälan skall förvaras hos den tingsrätt som handlagt dödsboanmälan.
  6. Har en ansökan om registrering av en bouppteckning eller tilläggsbouppteckning getts in till tingsrätten före ikraftträdandet och har genom ett beslut som vunnit laga kraft ansökan avvisats, registrering vägrats eller ett beslut om registrering upphävts, skall den skattemyndighet som är behörig enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse i fortsättningen handlägga frågan om registrering.
  7. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 20 kap. 9 § första stycket i dess äldre lydelse utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om utdömande av vite anses vara ett beslut som har meddelats av den skattemyndighet hos vilken bouppteckningen eller tilläggsbouppteckningen enligt 20 kap. 8 § i dess nya lydelse skall ges in.
Förarbeten
Rskr. 2000/01:134, Prop. 2000/01:21, Bet. 2000/01:JuU7
Omfattning
upph. 20 kap 12 §; ändr. 18 kap 7 §, 19 kap 2 §, 20 kap 1, 3, 8, 8 a, 9, 11 §§
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:322) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2000/01:238, Prop. 2000/01:117, Bet. 2000/01:SkU27
Omfattning
ny 20 kap 3 a §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:323) om ändring i lagen (2001:94) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2000/01:238, Prop. 2000/01:117, Bet. 2000/01:SkU27
Omfattning
ändr. 20 kap 8 § i 2001:94

Lag (2003:377) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
  2. Om ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2002/03:211, Prop. 2002/03:80, Bet. 2002/03:LU19
Omfattning
ändr. 23 kap 1 §
Ikraftträder
2003-07-01

Lag (2003:529) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
  2. I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som har beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser om uppsägning görs före den 1 januari 2005.
Förarbeten
Rskr. 2002/03:222, Prop. 2002/03:49, Bet. 2002/03:LU17
Omfattning
ändr. 21 kap 3 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2003:675) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2003/04:17, Prop. 2002/03:99, Bet. 2003/04:SkU2
Omfattning
ändr. 20 kap 1, 3 a, 8, 8 a, 9, 11 §§, 25 kap 3 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2004:423) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2003/04:243, Prop. 2003/04:99, Bet. 2003/04:FiU27
Omfattning
ändr. 19 kap 14, 14 a, 18 §§
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2004:1340) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2004/05:134, Prop. 2004/05:25, Bet. 2004/05:SkU18
Omfattning
ändr. 20 kap 11 §
Ikraftträder
2005-01-01

Lag (2005:131) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2004/05:176, Prop. 2004/05:88, Bet. 2004/05:LU20
Omfattning
upph. 25 kap
Ikraftträder
2005-04-01

Lag (2005:435) om ändring i ärvabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2004/05:284, Prop. 2004/05:137, Bet. 2004/05:LU25
Omfattning
ändr. 2 kap 2, 3 §§, 3 kap 2, 7 §§, 6 kap 2 §, 16 kap 3 a §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2008:987) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2008/09:34, Prop. 2007/08:161, Bet. 2008/09:CU5
Omfattning
ändr. 21 kap 3 §
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2010:1205) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet. 2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 3 kap. 1 §, 19 kap. 14 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1934) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
  2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 1517 §§delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före denna tidpunkt.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:30, Prop. 2009/10:237, Bet. 2010/11:JuU2
Omfattning
nuvarande 18 kap. 1 a § betecknas 18 kap 1 b §; ändr. 16 kap. 5 §; ny 18 kap. 1 a §
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2011:892) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.
  2. Äldre föreskrifter gäller om en ansökan eller en anmälan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:301, Prop. 2010/11:119, Bet. 2010/11:JuU24
Omfattning
ändr. 16 kap. 1, 2, 5, 6 §§; ny 16 kap. 10 §
Ikraftträder
2011-10-01

Lag (2012:448) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
  2. Om ett testamente har upprättats före ikraftträdandet, gäller 10 kap. 4 § i sin äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 2011/12:220, Prop. 2011/12:110, Bet. 2011/12:CU25
Omfattning
ändr. 10 kap. 4 §
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2014:378) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
  2. Äldre bestämmelser gäller för den som har ingått äktenskap med stöd av ett tillstånd enligt 15 kap. 1 § äktenskapsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2014.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:263, Prop. 2013/14:208, Bet. 2013/14:JuU30
Omfattning
ändr. 9 kap. 1 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2015:418) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2014/15:261, Prop. 2014/15:105, Bet. 2014/15:CU17
Omfattning
ändr. 19 kap. 3 §, 23 kap. 5 §
Ikraftträder
2015-08-17

Lag (2017:312) om ändring i ärvdabalken

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2016/17:221, Prop. 2016/17:30, Bet. 2016/17:CU11
Omfattning
ändr. 10 kap. 4 §
Ikraftträder
2017-07-01